Poetry in session

”Life is supposed to be lived!”

Detta är ett uttalande som jag har tänkt på mycket senaste tiden. Jag vill leva livet fullt ut.

Men vad innebär det?

Den 1 Mars 2024 var jag en av 13 poeter som ställde sig på scenen på Dancing cup i Kampala Uganda. Det är en mysig liten restaurang där det anordnas evenemang.

Som jag har berättat tidigare gick jag en skrivarkurs för några år sedan. Tanken var att jag ville lära mig att skriva. Formulera mig. Bli bättre på min hobby. Det skrivna ordet har alltid varit en passion. Min stund med min dagbok har alltid varit en helig stund. Nu när jag är något äldre har jag även börjat gilla att läsa. Se hur olika författare formulerar sig och beskriver världen.

Mina två första dikter kom under perioden när jag gick skrivarkursen. Konstigt nog finns det bara i mig. Orden finns där, historien finns där, meningarna finns där. Det enda som krävs är stillhet.

I Uganda skapade jag ett hemligt instagram konto. Tanken var att jag skulle vara anonym. Inte berätta för någon. Det höll inte så länge. Jag började berätta för några vänner. I december går vi på en avsked och inflyttningsfest, där träffar jag Izzie.

Izzie är en underbar tjej. Direkt när vi såg varandra på festen började vi prata och samtalet bara flöt på. Vi pratade om allt från musik, kärlek, relationer, det komplexa med afrohår, starta en restaurang tillsammans och poesi.

Jag berättade att jag har börjat skriva posei och hon bjuder in mig till en poesikväll.

Poesieventet heter Kwivuga och hålls på Serena Hotel.

Beskrivning av Kwivuga

"Kwivuga är ett kreativt utrymme som erbjuder en plattform för olika kreativa att visa upp sitt konstnärskap. Utrymmet har samlat alla typer av konstnärer, på det sättet och förenat dem"

Jag kommer dit med Izzie och vet inte riktigt vad jag ska få uppleva. Vi sätter oss vid ett bord. Izzie presenterar mig för massa människor och jag har inte någon aning om vilka dessa människor är. 

Hon viskar i mitt öra och säger att " Han där borta är Ugandas bästa rappare, hon där borta är en av Ugandas bästa sångerskor."
Då börjar jag känna mig liten. Och undrar vad gör jag här!?! 
Jag är helt tagen av stämningen, de som uppträder och atmosfären.

Från vänster: Nunu hon är grundaren av Kwivuga.

Mitten: Lillian en sångerska

Höger: ”The Mith” Tom, Ugandas bästa rappare enligt Izzie. Jag håller med henne.

Izzie börjar hetsa mig och säger till alla att jag också är en poet. Jag får panik! Då säger Tom,

”Men då måste du upp på scen.”

Jag är skräckslagen och massa tankar går igenom huvudet. Jag tänker på ett klipp jag har sett på Instagram när Will Smith berättar en gång när han var på en fest och han fick en möjlighet att improvisera och det ledde till att han fick rollen som ”Fresh prince in Bel-Air”. Jag tänkte inte att jag skulle få ett genombrott, men tanken gick vandrade åt att jag kan ju inte låta helt ovillig. Jag börjar kolla igenom mina dikter och valde ut en. Men efter mycket prat fram och tillbaka kom konferenciern fram till mig och säger ”Jag tar gärna upp dig på scen men jag har inte möjlighet för schemat är fullt.”

Vilken lättnad!

Senare på kvällen skickar jag ett meddelande på Instagram till Tom och tackar honom för att han försökte. Han säger att han hade pratat med en annan arrangör som skulle ha ett annat event lite längre fram. Om jag var intresserad skulle han kunna fixa en plats.

Paniken kom igen men jag tackar ja och skickar följande dikt till honom.

When are you free?

In what area are you free?

In what part of your life are the chains holding you back?

The chains of shame, blame, guilt , hurt, hate

Do you want to break loose?

Do you want to let go?

Are the chains strapped tight or can you just step out?

When are you free?

Is it the moment you let go or the second before?

What does it mean to be free?

Freedom is a light feather

Freedom is courage

Freedom is home

Freedom is love

And love is life

And life is yours

So go on

And be free

-Abeba

Svaret jag får tillbaka chockar mig.

”This is dope. I like it. I also like that you’re asking yourself this. Because what is freedom for You? What chains are holding you back? Do you want to break loose? And become that poet?”

Jag börjar gråta.

Både av att han tyckte att den var bra men mest för att han sätter fingret på kärnan. Vad är frihet för mig? Vad är det som håller mig tillbaka? Det är mycket.

Tiden gick och i början av februari fick jag ett meddelande att det var ett nytt poesi event på gång. Detta var lite mera intimt.

Poetry in session.

Poetry in session började 2010. Roshana som är grundaren ville skapa ett forum för poeter och för sina vänner som ville komma och lyssna på poesi. Det blev ett tryggt forum där folk kan uttrycka sina känslor, politik och vara kreativa. Målet var att det skulle bli en liten familj. Alla är välkomna. Nu har det blivit ett hem för riktiga poeter.

Den första mars fick jag en inbjudan.

Detta var nått nytt.

Nu lever jag.

Jag försökte förbereda mig så gott jag kunde.

Valde två dikter.

Skrev dem på ett kreativt sätt.

Det var dags att dra sig mot restaurangen och jag var väldigt nervös. Jag hade sagt till några vänner och de kom dit och åt med oss innan jag skulle upp på scen.