Knystaforsen

En pärla

Året när jag skulle fylla 35 år fick jag av Filip ett restaurangbesök som present.

Han hade fått tips av en som jobbar i ett annat kök där han ofta äter lunch.

Han frågade Filip om han hade varit på ”Knystaforsen”. Filip sa nej. Han sa bara ”Du måste åka dit!”

Vi kom dit en lördag i februari och vi visste inte riktigt vad vi skulle få uppleva. Vi möts av Nicolai som är grundaren tillsammans med hans fru Eva.

De är ett par från Danmark. Nicolai är kock och Eva sommelier.

Vi får ett bord inne i ena hörnet och det känns som att vi är hemma hos paret Tram. Vi börjar med att beställa fördrink och jag bestämmer mig för att gå på de alkoholfria dryckespaketet och Filip tar vinpaketet.

Sen börjar föreställningen.

Varje rätt är som en ny akt. Atmosfären i lokalen är ljuvlig, hemtrevlig och väldigt ombonad. Inget stim men inte heller stelt. Nu är detta två år sedan så det är inte det lättaste att komma ihåg alla 15 rätter. Men jag minns att varje rätt var enastående. Vi hade Carl som serverade oss och han var en fantastik servitör. Kunnig och avslappnad.

Jag var så tagen av maten, atmosfären så efter några timmar går jag fram till Carl och frågar om det skulle vara möjligt att få komma tillbaka och jobba i köket. Han svarar direkt. Absolut. Jag frågar även Nicolai om det skulle vara möjligt och även han säger ja.

Tiden går men i helgen har jag varit på Knystaforsen. Mina förväntningar var att jag skulle få skala potatis, städa, polera porslin. Göra sånt som ingen annan vill göra.

Men oj vad fel jag hade.

Jag hade träffat Hampus som är kökschef några veckor tidigare och han hade sagt till mig att jag skulle vara på plats kl 11:00 för staffmeeting och sen börjar förberedelserna.

Jag kom några minuter innan och hälsade på gänget. Fick en kopp kaffe och sen började staffmeeting. Där går man igenom gårdagens servering, dagens gäster, allergier och om det är några övriga frågetecken.

När mötet var över var min uppgift att vara jobba tillsammans med en kille som hette Valdemar, 25 år från Danmark.

Under förberedelserna spelas hög musik och alla är fokuserade till max för att sätta allt på plats.

Vi började med att skära kuber av en honungskaka till ostbrickan. Sen vidare till att göra en av mellandesserterna och sen plocka pinnar ute i skogen och blommor från trädgården.

När jag sitter vid bäcken som rinner utanför restaurangen tänker jag för mig själv, ”Kan detta verkligen vara sant? Eller drömmer jag?”

Kl 15:30 är det lunch för personalen. Bara lunchen i sig var magisk! Men vad kan man förvänta sig av en restaurang med en guide michelin stjärna samt en grön stjärna. Av Sveriges 20 000 restauranger har 22 restauranger en, två eller tre stjärnor. Att vara en av 22 innebär ett otroligt gediget arbete. Allt från rätt råvaror, till matlagning, presentation, dryck, renlighet och servicegrad.

Det är verkligen en teaterföreställning som man kommer på.

Allt måste sitta.

En tagning på varje rätt.

Ingenting får gå fel.

Varje person har sin roll och sitt manus.

När dörrarna öppnades fick jag förmånen att vara i uteköket och hjälpa till med uppläggning av de första rätterna och sen fick jag vara framme i luckan.

Luckan är kökets hjärta enligt mig. Det är där all spänning och puls är.

Det är längst fram i köket, framför gästerna. Main stage. Strålkastaren är på den som står där.

Gästerna har full koll på dig och du ska lägga upp maten som sen ska ut till gästerna.

Varje tallrik ett konstverk.

Varje rätt är målning.

Varje tugga är som att du är i en annan värld.

Känslan av att vara där framme var en skräckblandad förtjusning.

Hela tiden sa min hjärna ”Du får inte göra fel, allt måste sitta, var inte i vägen!”

Dag två fick jag även vara i luckan och lägga upp maten. Till flera av rätterna använder man pincett för att få maximal precision och att allt ska ligga exakt där man vill att det ska vara.

Varför gjorde jag detta? Varför lägga ner en hel helg ifrån min familj för att jobba gratis på en restaurang som är i en helt annan liga?

När jag gick på gymnasiet gick jag kocklinjen. Jag har alltid älskat att laga mat. Att baka, att bjuda människor. Att få möjligheten att komma till en restaurang i denna kalibern är en chans i livet. Jag vill leva livet, skapa mig så mycket erfarenhet som jag bara kan. Det är genom att utföra saker vi lär oss bäst enligt mig. Kunskap teoretiskt är jättebra och det behövs också men du måste se verkligheten för att förstå.

Känslan som jag kände som gäst höll även i sig när jag var bakom kulisserna.

Jag har den största respekten för människor som jobbar i kök. Det är långa dagar, högt tempo och extremt hög nivå. Den kunskapen hade jag inte haft om jag inte var bakom kulisserna. Om jag någon gång skulle öppna en restaurang kommer jag använda mig av mina få kunskaper som jag har tagit till mig under denna helg.

Om du är intresserad av att lära dig mer om Knystaforsen och hur du lagar fantastik mat över öppen eld kan du köpa denna boken. Den i sig är ett konstverk.

Som avslutning vill jag bara säga, om du har ett mat intresse, gillar att bli underhållen smakmässigt och har möjligheten att betala, besök Knystaforsen.

Du kommer komma ihåg det resten av ditt liv.