Dagens aktivitet: Håret

Jag har afro.

Jag är välsignad med svart, krulligt, torrt hår.

Jag har så många historier när det kommer till hår. När vi flyttade till Sverige ville väldigt många känna på vårt hår. Det var som att vara en apa i en bur. Det som folk tyckte var riktigt roligt var när håret var blött.

Det syns inte när man har afro. Vattnet lägger sig som droppar uppe på håret.

En riktig sjuk kommentar kom från en kille i skolan. När jag gick i 3:an och han som frågade gick i 6:an.

Frågan var följande:

”Har du lika krulligt hår mellan benen som du har på huvudet?”

Jag tänkte för mig själv, vem säger så?

FYI ( For your information) jag hade inte nått hår där…eftersom jag var 9 år gammal. (Jag gick en årskurs över min ålder.)

När vi bodde i Botswana var mamma riktigt duktig på att ta hand om håret. Vi stod vid spisen i köket och mamma hade stor glestandad kam och en stor burk med en grön vaselinliknande kräm. Riktigt fet. Riktigt bra för håret men luktade förfärligt. Det är en av anledningarna till att jag inte gillade att folk pillade mig i håret. Gillar fortfarande inte det.

Alla som gjorde det sa alltid efteråt, ”oj vad fet man blir”

När jag var tonåring hatade jag att kamma håret. Jag lät alltid det gå för långt innan jag tog upp kammen. Några gånger hjälpte mamma mig men då var det stora krokodiltårar från mig och arga kommentarer från henne. Jag beskyller henne inte för det. Jag hade också blivit tokig. Men det hjälper ju inte. Så när mina barn har tovor får de ofta en godis som belöning. Tyvärr är jag dålig på att ta hand om deras hår. Det finns väldigt mycket utvecklingspotential. Två av dem har världens finaste hår. Lagom lockigt, brunt och lite inslag av guld. Minstingen har rakt, enkelt och blont hår.

Att sitta i en afro hårsalong är som att komma hem. Det är en sådan attityd när man kommer in i en salong med afrikaner. Afrikanska kvinnor är väldigt måna om sitt hår och det är inte bara jag som har irriterade barndomsminnen som gör att man inte får pilla i håret. Det är ganska vanligt att man inte får röra kronan. Kvinnor kommer in till salongen, vissa skäms för att för deras frisyr, andra bryr sig inte men det som alla har gemensamt är att det krävs ett proffs för att tämja hårmonstret och man delar gärna med sig av sina hårproblem. Det är ofta mycket skratt och härlig gemenskap om man vill.

När jag var ung började jag jobba tidigt för att kunna göra alla möjliga hårstilar.  Jag har haft det mesta. Allt från rastaflätor, slingor, dreads, cornrows , rakat , afro och även färgat. För att kunna göra det var frisören tvungen att först bleka mitt hår. Eftersom jag har riktigt mörkt hår blev inte blekningen blond utan röd.

Ilröd!

Frisören fick panik!

Det var första gången jag gick till en svensksalong. Och faktiskt den sista gången. Resultatet blev bra men efter första tvätten var den röda färgen tillbaka.

Som barn lekte ofta jag och min syster med lakan över huvudet. Vi låtsades att det var vårt långa hår. Vi drömde båda att ha långt, rakt, blont hår. Typ Rapunzel.

Nu har jag kommit till insikt att vi är riktigt välsignade. Vi kan ändra frisyr under en dag och komma tillbaka till jobbet och kollegorna tror att man har släppt ut håret eftersom det är 20 centimeter längre. Jag säger aldrig vad det är till personen men till er kan jag göra det. Antingen är det en hårförlängning eller peruk.

Jag har äntligen öppnat den ganska outforskade världen.

Peruker

Den är fantastisk och hemsk.

Fantastisk att det inte finns några begränsningar, man kan hitta alla möjliga stilar, färger och strukturer. Det hemska är att håret i perukerna och i hårförlängningarna inte alltid är framställda på bästa sätt.

Jag har alltid älskat att ändra mitt utseende och testa olika hårstilar. Men den stil som jag har trivts bäst i är min frisyr från Uganda. Mina ombre-dreads. Det känns verkligen som mig.

Att fixa frilla för en afrikansk kvinna är tidskrävande. Det kan ta allt från 3-10 timmar. En gång satt jag på en frisörsalong i Jönköping, dagen innan julafton. De hade sagt att det skulle ta 3 timmar. Jag satt där i 3 timmar innan de ens hade börjat. Vi var flera stycken som hade bokat tider men frisören var inte klar med första kunden. Då säger en kille:

”Bror du måste göra som svennarna, när man har bokat en tid då gäller den!”

Frisören kunde inte bry sig mindre.

Jag satt där i ungefär 6 timmar men jag var ass snygg på julafton!

Idag är jag på Salong Maxi plus i Göteborg. Min syster har rekommenderat mig till denna salong. Hon går alltid hit. Hon som driver denna salong är en jättemysig kvinna. När man kommer in genom dörren och möter henne får man en stor varm kram. Hon har världens finaste leende.

Att komma till henne innebär två saker. Jag blir fin i håret och jag kommer få spendera eftermiddagen med min syster.

Kan det bli bättre?

Till alla er som inte gillar att sitta i frisörstolen, jag vet hur det känns!

Men njut av att bli ompysslad!

Life is a party and eveybody is invited!

Kärlek

Abeba❤