Precis innan vi åkte till Uganda sa jag till två av mina bästa vänner som bor i Värnamo att jag vill åka i väg med bara dem. Filip åker en gång per år på en golfresa med sina barndomsvänner. Jag ville oxå ha min traditionsresa. Jag har åkt i väg med vänner men det har alltid varit med olika konstellationer och ingen kontinuitet. Jag har hakat på varenda idé som någon har sagt. Mycket har varit roligt men mest i ett desperat försök att hitta vänner och skapa djupa relationer.

Jag har även varit initiativtagaren till många resor, tjejhelger och partyn. Det finns många anledningar till det,  jag älskar att ordna fester, att resa, att skapa mötesplatser för människor. Men det har ofta känt som att de som kommer gör endast det för att det är en rolig happening inte för att de genuint vill umgås med en. När jag inte planerar nått så händer ingenting.

Jag har sedan vi flyttade till Småland försökt hitta mina vänner, komma in i ett sammanhang, skapa mig ett umgänge både för oss men framför allt för mig. Vänskaper betyder otroligt mycket för mig. När vi var nygifta bodde i ett litet samhälle som heter Törestorp. Det ligger ungefär 15 minuter från där vi bor nu. Jag försökte hitta vänner överallt. På gymmet, på olika kurser som jag deltog i, genom kyrkan, på jobbet.

Det var inte lätt.

När jag blev mamma och skulle vara föräldraledig var jag fruktansvärt ensam. Vi var de första i vårt umgänge som vi mestadels hade i Göteborg som hade barn. Vi åkte så ofta vi kunde till Göteborg men i längden visste vi att det inte var hållbart. Jag minns att jag ofta var helt förtvivlad över att jag inte hade någon nära vän nära. Åren gick, jag bad och jag försökte så gott jag kunde. Nu många år senare har jag mina vänner. Jag har några få personer som jag kan ringa och berätta allt för, skratta med, gråta med och drömma med.

Vänskap för mig betyder allt. Men det krävs tid, uppoffringar och massa massa kärlek. Jag har otroligt höga krav på en nära vän. För att jag har otroligt höga krav på mig själv på alla plan i livet. Allt från att vara vän, fru, mamma, arbetskollega och människa. Det är inte orimliga krav enligt mig men höga. Jag har varit en krävande vän till vissa personer, kvävt dem, velat för mycket för tidigt, delat för mycket om mig själv för tidigt. I många många år har jag tänkt varje gång jag ser en person.

 ”Kommer du bli min nästa bästa vän?”

 ”Kommer vi bli vänner för livet?”

”Är det denna relation jag har väntat på?”

Snacka om att personen inte har nått val. Jag kommer med allt jag äger och har för att försöka skapa en relation. I vissa fall forcera en relation.

Idag har vi ett otroligt stort kontaktnät. Både i Sverige och Uganda. Vi har vänner från alla världens hörn. Det är helt otroligt när man tänker på det.

Det var mycket enklare att skapa goda och meningsfulla relationer i Uganda. Vad det beror på är många faktorer tror jag. Vädret, det lugnare tempot, barnens aktiviteter var i anslutning till skolan. När vi hämtade dem vid 16:00 var alla aktiviteter färdiga. Då kunde vi umgås som familj eller med vänner.

Vi umgicks väldigt internationellt men även med ugandier. Men våra internationella vänner var ju väldigt lika oss. De hade lämnat sin vanliga miljö för att starta ett liv någon annanstans. Det är inte alla som är gjorda för det och det är ännu färre som skulle vilja eller klarar av det, men alla skulle prova på att flytta. Det behöver inte betyda att man ska flytta utomlands. Det räcker med att byta stad.

När du kommer till en ny miljö är det upp till dig att skapa din omgivning. Du behöver göra många medvetna val. Val som för den som bor på sin uppväxtort aldrig kommer reflektera över.

Jag sitter och skriver detta blogginlägg på flygplanet tillbaka efter fem helt magiska dagar. Blogginlägget har varit i mitt huvud hela resan. Jag ville hylla vänskaper och att vänner kan rädda ditt liv. Det har mina vänner gjort. De har lyft mig, stöttat mig, älskat mig och bara varit där.

Tyvärr har jag en vän som har valt att säga upp bekantskapen med mig på grund av olika saker. Det gör ont i mig än. Det var många saker som gick fel. Jag var problemet. Jag var för krävande, för hård, för principfast. Kunde inte se bortom mina principer. Men varje år när jag fyller år skickar hon ett grattis sms. Och jag skickar ett. Jag har en tro att vi kommer laga vår relation en dag. Den kommer aldrig bli densamme igen men den kommer vara läkt.

Det har varit en otrolig smärtsam men en lärorik erfarenhet. Man kan ha höga krav, principer och ideologier. Men om man inte omfamnar det i kärlek för personen betyder dem inte nått. Det blir bara att jag är bättre än dig. Jag beskyller henne inte för att ta avstånd. Jag blev för intensiv. Jag trodde att jag gjorde det i kärlek och en del av mig gjorde det men den största delen av mig var av att det inte gick i samklang med mina värderingar.

Idag har jag mina vänner.

Personer som har tagit emot mitt hjärta precis som det är. De personerna betyder otroligt mycket för mig.

Jag önskar att alla får ta del av goda meningsfulla relationer. Utmana dig själv att skapa kontakter på otippade platser. Skapa vänskaper med människor som inte är precis som du. Det ger en otrolig mångfald i livet.

På min 35 år fest hade jag bjudit in 35 kvinnor, jag var inspirerad av Oprah som bjöd in 50 kvinnor när hon fyllde 50 år. På min fest kom 27 kvinnor. Det var helt magiskt att de alla dessa kvinnor samlade. Den färgpaletten av kvinnor var så vacker. Det var allt från nya bekantskaper, gamla vänner och mina absoluta bästa vänner. Det som alla har gemensamt är att de tillför alla så mycket i mitt liv och jag har gett alla en liten del av mitt hjärta.

Våga skapa relaioner

Våga gå utanför din comfortzone

Våga öppna upp dig med det som du har i ditt hjärta

Alla behöver bara en vän

En vän som förstår en

En vän som stöttar en

En vän att skratta med

En vän att gråta med

En vän att luta sig mot

En vän att drömma med

Håll i hatten för nu kommer det komma många spännande nyheter inom kort!

Önskar er alla en mysig morsdag!

Life is a party and eveybody is invited!

Kärlek

Abeba❤