Detta är min minsting, min bebis och min lilleprins!
Han kommer alltid vara familjens skrikiga gullegris.
När jag var gravid med honom hade jag varit tydlig med att föräldraledigheten måste delas upp på ett annat sätt eftersom jag inte mådde bra av att vara hemma på heltid. Vi frågade Filips mamma om hon kunde tänka sig att passa honom en dag i veckan och jag kommer aldrig glömma hennes svar.
”Det är ett privilegium att få rå om honom, det gör jag gärna!”
Planen var att jag skulle vara hemma med honom i tre månader och sedan skulle Filip var hemma med honom en dag och sedan farmor en dag. Det var det bästa uppdelningen för mig vid det tillfället.
Att få komma ut och arbeta och bara vara Josefine och använda mig hjärna.
Det har gjort att farmor har en superfin relation med Nixon och att Filip har en mycket starkare anknytning till honom.
När han var ett och ett halvt började han på förskola och det var inte några konstigheter.
Då var det Lyktans förskola i Kärda där de andra barnen också har gått. Men som många av er vet flyttade vi våren 2023 till Uganda och fick säga upp platsen på förskolan.
När vi flyttade till Uganda hade vi inte bestämt om Nixon och Jeff skulle gå i förskolan men efter en månad hemma insåg vi att de behöver den stimulansen ( och vi behöver ledigt….)
Den 2 maj (min födelsedag) förra året började de både på KCIP Kampala Community International Preschool. En internationell förskola som låg på samma gata som Meyas skola. Inskolningen var att vi lämnade dem där och hämtade dem 5 timmar senare. Det kändes mycket märkligt men vi gjorde som vi blev tillsagda. Det gick väldigt bra och de var inte ledsna när vi gick. De hade ju i alla fall varandra men dagen efter när vi skulle lämna dem var det mycket tuffare. Då ville de inte att vi skulle lämna och det var många tårar.
Nu har barnen börjat skolan här i Sverige och vi har börjat skola in Nixon. Inskolningen här är under två veckor och vi har varit med första veckan. Det är så intressant hur olika det är. Första dagen var jag med och Nixon var först lite blyg med efter nån timme var han med i leken och följde med barnen ut.
Förskolepersonalen blev lite fundersamma på hur vi gör i Sverige när de fick höra att vi bara lämnade honom och hans bror första dagen. I ett främmande land, på ett främmande språk och med främmande personer. Men de klarade det. En i personalen sa att ”vi kanske är lite mesiga här i Sverige”
Jag valde att inte kommentera det…..
När man läser på om när barnomsorgen började i Sverige blir man verkligen imponerad av att det är väldigt genomtänkt. I en rapport från skolverket står det att Svensk barnomsorg har en ”dubbel uppgift”
”Den ska dels göra det möjligt för föräldrar att förena föräldraskap med förvärvsarbete eller studier, dels stödja och stimulera barns utveckling och lärande och bidra till goda uppväxtvillkor.”
Källa: Skolverket
Detta fastställdes under 1970 talet, det är inte så länge sedan. Om du vill läsa mer om detta kan du klicka på länken. Det är en sammanställning på hur barnomsorgen har utvecklats i Sverige.
Det roliga med att vara med och inskola sitt barn är att alla andra barn tycker att det är såå roligt att en annan vuxen är med. Man får flera nya bästisar. Sen en annan sak som jag reagerade över var att jag ÄNTLIGEN kände att jag var bäst i klassen. När pedagogen frågade en sak var det ju såå enkla svar och det kändes väldigt bra att jag kunde svara på dem. Det var lite festande att räcka upp handen och svara på frågan.
Men hur skulle det se ut?
Här ser ni ett ihop plock av bilder från vår resa med Nixon i fokus. Han är en social kille men har också ett väldigt behov av att vara för sig själv. Att bara fundera. Han klarar inte av för mycket stimulans för länge.
Bilden längst ner till vänster är från hans förskola i Uganda. Där trivdes han väldigt bra och hade väldigt fina lärare och vänner.
Vi ska försöka ha ett videosamtal med KCIP och Solstrålens förskola för att visa båda förskolor vad som skiljer och vad som är lika.
Det som är slående med unga barn är att det är så enkelt. Det är en enkel fråga som
”Do you wanna play?”
Och sen har man en kompis och sen kan man vara med och leka.
Tänk om det kunde vara så enkelt för oss vuxna…..
Jag är så stolt över att få vara Nixons mamma och vi är så glada att han har blivit så välkommen på Solstrålens förskola i Kärda.
Jag ser verkligen fram emot att få höra om alla roliga saker som han gör under dagarna!
Life is a party and eveybody is invited!
Kärlek
Abeba❤