ALFA OMEGA

ALFA OMEGA, början och slutet, första och sista bokstaven i det grekiska alfabetet, A & O . Detta kända namn är även namnet på mitt företag som jag startade våren 2020.

Här ska ni få en tillbakablick.

Jag har så länge jag kan minnas velat starta eget.

Stå på egna ben.

Vara självständig.

Göra min grej.

När jag blev mamma för tredje gången kände jag en starkare längtan över att det var dags.

(Inget jag skulle rekommendera till nån med facit i hand.)

Vi hade gjort upp en plan för föräldraledigheten. Jag var hemma tre dagar i veckan, Filip var hemma en dag i veckan och en dag i veckan var Nixon hos farmor från att han var tre månader. Det passade mig utmärkt! Att få komma hemifrån och använda hjärnan.

Under hösten började jag plugga till PT (personlig tränare) och har alltid drömt om att driva ett evenemangsföretag. Detta skulle bli mina två ben i företaget.

Träning och fest!

Kan de bli bättre?

Utbildningen som jag gick var mestadels på distans. Det passade mig väldigt bra. Då kunde jag anpassa mitt studerande till mitt schema. Inte nog med att jag pluggade på heltid, jag jobbade även halvtid på mitt gamla jobb och hade en sexåring och en tvååring.

Kraven på mig själv var orimliga.

Jag sov i princip ingenting. Jag var så taggad på att ÄNTLIGEN få göra min grej att sömnen la jag med glädje åt sidan.

När vintern kom började det bli ohållbart och jag frågade min arbetsgivare om det gick bra att jag tog tjänstledigt för att satsa på mitt företag. Men det sa dem nej till. Så jag sa upp mig. Detta var i slutet på december 2019.

Jag gjorde min sista dag i slutet på januari och covid-19 hade börjat synas på nyheterna. Jag tog inte det allvarligt. Jag trodde att det bara var ett litet hinder på min väg mot framgång.

Men ojojojoj vad fel jag hade……

Det sköna med att säga upp sig var att en pusselbit var borta. Jag kunde fokusera på plugget och få bolaget klart.

Min man hjälpte mig med att få aktiebolaget iordning och i april när jag hade pluggat klart var jag redo att köra igång.

Det enda som var fel var att jag var helt slut…..

Jag hade inte nån energi kvar.

Min värld blev bara mindre och mindre och mindre.

Jag som har en del erfarenhet inom försäljning blev rädd när ett okänt nummer ringde. Jag drog mig för att ringa kunder, boka kundbesök eller träffa människor. Jag svsste inte hur jag skulle nå ut. Allt det administrativa med företaget blev superviktigt.

Till exempel

Hur fakturorna såg ut.

Att jag betalade alla avgifter som jag skulle.

Att alla myndigheter som jag hade kontakt med hade rätt information.

Att min hemsida såg proffsig ut.

Att jag såg bra ut.

All min tid gick åt till att jobba administrativt, jag tappade säljandet och mig själv.

Sociala medier var bara ett ångestmoln som låg över mig.

Hur gör man?

Vad gör man?

Vad skriver man?

Hur taggar man?

Måste jag synas?

Är jag tillräckligt tränad?

Är jag för stor?

Är jag rätt person för jobbet?

1000 frågor och alla kom till slutsatsen:

DU KOMMER ALDRIG LYCKAS!!

Jag grät vissa dagar hela dagarna. Försökte utåt vara stark och självsäker men drog mig för sociala tillställningar för jag ville inte möta frågorna om hur det gick.

Pandemin gjorde det inte enklare.

Det gick ju inte att planera event, det gick inte att åka ut på kundbesök och mitt genialiska upplägg att ha PT kunder i vårt hemmagym gick inte så bra eftersom människor var rädda att komma hem till en främling.

Jag var inte redo att driva ett bolag. Min kravlista på mig själv var som två Mount Everest staplade på varandra. Jag kunde inte bestiga det.

Så vad hände…..

Efter några PT kunder, några event och en föreläsning så höll jag på att ramla ner i en djup depression. Det ska tilläggas att jag fick uppdraget som ansvarig för en av Värnamos störta evenemang och det var såå roligt. Men såå svårt när man är på bristningsgränsen.

Efter julen 2020 kände jag att detta inte går längre.

Jag klarar inte detta.

Jag måste få ett betalande jobb.

Jag gav upp.

Då hände ett mirakel.

I februari gick jag in på ICA i Forsheda, ett litet samhälle nära där vi bor. Jag frågade nervöst om de hade nått jobb till mig. Vadsomhelst!!! Jag träffade han som driver butiken och han var som en räddande ängel.

Han sa att han inte hade behov just nu men bolaget som hans fru jobbade på hade behov. Företaget var Golvabia. Ett familjeföretag i Anderstorp. Där behövde de en person som skulle jobba i deras showroom och hjälpa privatpersoner och snickare att välja ut kakel, klinkers, trägolv och mattor.

Jag var på intervju ena dagen och om jag minns rätt började jag bara nån dag efter.

Lyckan i min ande, kropp & själ var total!

Jag jobbade tre dagar i veckan och resten fick jag satsa på mitt företag.

Stressnivåerna i min kropp gick ner bara av att veta att jag får en lön. Jag är behövd. Jag kan nånting.

Där jobbade jag från februari fram till juli och under den tiden hörde en man av sig som jobbade på kommunen. Han ville anställa mig för att jobba inom folkhälsa i kommunen. Efter semestern hade jag ett nytt heltids jobb på kommunen. Alla mina vänner sa ”du kommer aldrig trivas i kommunen, det är för långsamt för dig!”

Men ska jag vara riktigt ärlig så trivdes jag riktigt bra och det var precis det som jag behövde då. Det ena ledde till det andra och ett år senare hade jag lyckats förhandla mig till att göra en utredning inom folkhälsa och social hållbarhet i Värnamo kommun. En förvaltningsövergripande utredning.

Jag hade ALDRIG fått det uppdraget om jag inte hade gått den långa vägen. Allt var förberett för mig för att komma dit. Då såg jag inte det men nu finns det små små ljuspunkter som har visat vägen.

Där trivdes jag väldigt bra och jag hade den hittills bästa chefen jag någonsin har haft.

Heidi, du var toppen! Tack för att du tog med hela din familj till Uganda så att vi fick visa er runt och ta hand om er!!