I DO MY BEST…..

Hallåå på er alla goa bloggläsare!

Här kommer ett nytt inlägg från mig med lite tankar….

Har ni någonsin tänkt på att vi i Sverige är så fokuserade på arbete?

Tragiskt nog har jag fått frågan ”Vad gör du nu? Vad jobbar du med? Har du nått jobb?” Efter ett ”Hej” inte ens, ”Hur mår du?” ”Hur hade ni det?” ”Kul att se dig!”

Hur kommer detta sig? Vad beror det på att vi här i detta kalla land är så fixerade vid arbete?

Jag fattar att det är en nödvändighet att ha ett arbete, en sysselsättning för att få lön och leva. Men det är ganska inhumant att ställa frågan direkt efter att inte har träffats på ett år.

Mitt svar har blivit: ”I do my best”

Nog om detta

Det som jag har reflekterat över senaste tiden är att jag är tillbaka i nästan samma tempo som jag var i innan vi åkte.

Det tog en månad.

Men jag & Filip försöker bromsa men det är inte lätt. Det är inte lätt när man är en person som mig där det är enkelt att dra på och där miljön där vi lever värdesätter effektivitet högst. I Uganda var man tvugen att bara gilla läget, det gick inte att dra på, trycka på för hela samhället chillade.

Jag minns en av många episoder när jag var och handlade med en vän och jag la upp alla varorna till kassören i en ganska snabb takt, inte för snabb enligt mig men snabb. Hon sa till mig med tydlig röst:

”Sluta stressa!” ”Han hinner ju inte med!”

Då fick jag sååå dåligt samvete!! Varför stressar jag?

Häromdagen var jag med en vän här i Sverige och handlade och hon bara hävde upp alla varor på bandet som här i Sverige rullar, kassören såg såå stressad ut för han hann absolut inte med i tempot. Men jag sa ingenting. Jag var bara tyst och iakttog spektaklet.

Känner du igen dig?

Skulle det vara möjligt att lägga upp varorna en och en, kanske till och med EAN:koden mot blipparen för att underlätta för kassören och viktigast av allt hälsa på kassören och fråga han/hon hur mår du?

Saker på G:

Jag vill hålla mitt diktskrivande levande och försöka göra det på ett mera kreativt sätt och inte bara på instagram.

Detta är en av mina första dikter som jag skrev för några år sen.

Jag och denna härliga mannen, vännen & magiska fotografen ska hålla i en föreläsning i Värnamo i höst.

Mer info kommer……

Jag har denna veckan startat en dansklass.

Ett dance fitness pass med afrobeat musik inspirerat från Uganda. Det var i onsdags kl 06:00-06:45 och alla 8 som kom var såå nöjda! Väldigt trötta när de kom men de hade alla leende på läpparna när de gick!

Jag och en vän håller på att anordna en gala…..

Mer info om detta kommer……

Jag har träffat vänner, lunchat med en av Värnamos politiker och fått mera inblick i EU-valet som är den 9 juni, då måste ni rösta!

Jag har eventuellt ett jobb på gång och sen så har jag blivit kontaktad av ett gym i stan som vill att jag ska köra pass hos dem. Så det ska jag börja göra.

Jag försöker få mitt företag att växa och jag har gjort bokslut för 2023 och det blev ett plus!!

Det händer grejer…..

Men det viktigaste för mig och det som jag alltid kommer hålla fast vid är min tid på morgonen.

Att vakna och få en stund för mig själv på morgonen är det bästa jag vet.

Det är då jag laddar inför den kommande dagen.

Här kommer en bild från en butik i Växjö, den måste ni besöka! Såå mycket fint! Butiken heter Lilla butiken & Södersol

ÄLSKAR MINA nya öronsmycken!!!

Vi är alla QUEENS ❤

Jag kommer även läsa klart min kostrådgivarutbildning nu i vår. Till hösten har jag anmält mig till en 7,5 poängskurs och ska läsa prestationspsykologi. Jag läste lite om detta när jag gick min PT (personlig tränar utbildning) och blev helt tagen. Ville läsa mer men tiden, orken och livespusslet fanns inte där då.

NU känner jag att jag är redo.

Vi kan alla relatera till att vi presterar i livet, vissa lite mer än andra och på olika områden. Tyvärr så är min uppfattning att kvinnor ofta över presterar i det mesta. Men det finns ju massa förklaringar och faktorer till detta.

Som ni förstår så kan jag relatera till detta ämnet och kanske sorgligt nog allt för väl. Men jag försöker att inte över prestera överallt. Sakta men säkert så blir det bättre och bättre. När det var som sämst så kunde jag börja gråta över att jag hade missat att skicka med barnens gympapåse. Det var ju inte gympapåsen som var problemet, problemet låg mycket mycket djupare. Och det värsta av allt är att jag vill uppfattas som en person som tar allt med en klackspark, att jag gör allt effortless, snacka om att sätta press på andra. Det är klart att allt som man tar an sig tar tid och man får göra uppoffringar. Jag kunde till och med förakta människor speciellt kvinnor som var högpresterande och tänkte för mig själv ”tur att jag inte är sån, jag är minsann skön”

Självinsikten är total…..

Men det finns en inneboende konflikt inom mig.

En sida är avslappnad, skön, utan ansträngning, lever i en hakuna-matata filosofi och andra sidan är en prestationsdrottning som aldrig är nöjd.

Går det att hitta en balans i detta?

En annan sak som jag har tänkt på länge är att jag ska börja leta efter mina biologiska föräldrar. Detta är sååå stort för mig att jag ens öppnar den dörren….det är dags. Jag kan inte hålla den stängd längre.

Jag kommer dela med mig av det som känns ok att dela och jag hoppas att ni alla har förståelse att detta är en mycket känsligt ämne.

Önskar er alla en super mysigt torsdag!