Definitionen:

Teknologi vetenskapen om verktyg, teknik, hantverk, system eller organisationsmetoder.

Källa Wikipedia

För 14 dagar sedan landade vi på Kastrup, Köpenhamn Danmark. Det var en sån märklig känsla av att vara tillbaka och jag har känt den flera gånger i mitt liv. Den märkligaste gången var när jag kom hem 2009. Då kom jag själv. Tog tåget från flygplatsen till min mamma och hon kom och mötte mig. Filip hade erbjudit att hämta mig i Köpenhamn och jag blev misstänksam på hans snällhet. Tyvärr var det ett snöoväder i London och jag och många andra blev fast på flygplatsen i tre dagar. Filip var snäll satt en dag på en parkering i Malmö innan han fick vända hem utan flickvän i bilen.

Att komma hem då var som att vara en främling.

En utböling.

En som var bredvid samhället.

De som tog sig tid och fråga hur jag hade haft det var mest intresserade av att veta om jag hade sett

”The big five”

Efter hemkomsten skulle jag fylla 22 år och jag var skogstokig på allt och alla.

”Hur kan man fråga om jag har sett The big five när jag har förändrats för alltid inombords?”

Den frågan ställde jag mig gång på gång och hade en ilska mot alla.

Denna gången är det väldigt annorlunda.

Jag kom hem med min familj, har delat alla minnerna med min familj.

Farmor och barnens faster kom och mötte oss och jag har lärt mig att människor kan inte förstå vad vi har varit med om. Vi hade aldrig förstått om vi inte hade varit iväg. Jag försöker ha en större förståelse för människor, men det är inte alltid lätt.

Speciellt inte när man får märkliga uttalanden mot sig som man ska ge en vettig respons på. Jag syftar på mannen som undrade hur vi hade haft det i ”mörka Afrika”.

Det är fantastiskt att få se barnen komma hem och se hur de trivs men oxå hur de saknar sina vänner och vårt liv i Uganda. Jeff är den som insisterar att prata engelska med oss och jag försöker men det är svårt.

Varför har jag döpt detta inlägget till ”teknologi”?

Det är helt oundvikligt att inte se all teknologi när man kommer till Sverige.

Vi har levt ett år utan dammsugare och diskmaskin. Det betyder inte att vi inte har behövt det eller att det inte finns, det gör det. Men vi har bara inte känt att vi behöver köpa det eftersom vi bara skulle bo i Uganda i ett år. Tvättmaskin hade vi och det är jag väldigt tacksam över och det var även vår hemhjälp som vi hade i början. Hon hade aldrig sett en tvättmaskin och sa

”Tänk om alla kvinnor i Uganda kunde ha en sån här.”

Diskmaskin är nått som Filip har saknat mycket.

Dammsugaren har jag saknat.

Om du skulle fundera på hur många olika maskiner du använder på en månad så kanske du skulle bli chockad eller så blir du förvånad att du inte använder fler eftersom det kanske finns många undanstoppade någonstans.

Bland de första träffarna som vi hade på The Fortress pratade jag och Filip om olikheterna mellan Sverige och Uganda. En av dem var att vi har maskiner till det mesta. Sen pratade vi om relationer och att det är många som skiljer sig i Sverige. Då säger en av tjejerna.

”Hur kan ni skilja er när ni har alla maskiner som hjälper er?”

Det är en mycket bra fråga men det är ju inte enbart maskinerna som får en familj eller ett äktenskap att fungera. Men hur uttrycker man det till en tonårstjej som har blivit våldtaget och är utslängd från sitt hem och ska ta hand om ett barn när hon är ett barn.

På 1200-talet konstruerades de första mekaniska klockorna. Sen efter det har utvecklingen gått i ett vansinnigt tempo.

Tyvärr får jag ofta en känsla nu att det är för mekaniskt, för uppstyrt, för opersonligt, för mycket ordning och reda. Själen i samhället i den delen av Sverige som vi bor i har försvunnit. Hur får man tillbaka den? Vad kan jag göra för att inte falla in i det utstakade mönstret och den bekväma livsstilen? Hur lever man aktivt sitt eget liv i Sverige?

Det innebär inte att jag/vi ska koppla bort oss från all teknologi eller bekvämligheter men något som jag funderar mycket på nu är om vi vill att detta året ska vara ett livsomvälvande år kommer vi behöva göra några aktiva val.

Val som kanske inte är alltid är så enkla, uppskattade eller accepterade av andra. Men vi vill att detta året ska vara ett år som fortsätter att prägla oss, påverkar oss, formar oss. Då kan vi ju inte gå tillbaka till samma gamla mönster.

Eller vad säger ni?

En annan iakttagelse är att jag har inte haft upp kalendervyn på mobilen på ett år i princip. Men nu klarar jag mig inte utan kalendern. Hur kommer detta sig? Är det för att man har för mycket inbokat? Är det för att man förlitar sig på tekniken? Är det för att alla andra gör så? Är det bättre att köpa en fysisk kalender och skriva ner allt i den?

Ännu en annan iakttagelse är att jag har aldrig hört en ugandier prata om att dem kollar väderprognosen? Det har absolut sina förklaringar, vädret där är ”mera” stabilt än här men ändå. En av mina vänner kunde känna när regnet var på väg genom att bara kolla på himlen och fåglarna och solen och vinden.

Vi är så frånkopplade från naturen och allt runtomkring oss. Vi är så fastbitna i att tekniken är den enda lösningen. Sen påverkar det människor mer i Uganda om det ösregnar. I Uganda stannar människor hemma om det börjar regna. Samhället är på paus. För det omöjligt att ta sig fram i trafiken. Tänk om fler i Sverige kunde läsa naturens signaler, skulle det göra oss mer närvarande och mindre stressade?

Jag kollar aldrig väderprognosen men jag är en slav under min kalender. Det har blivit ett nödvändigt ont och jag intalar mig själv att jag kan slappa av bättre när jag har koll men tänk om det är tvärtom? Tänk om jag kunde slappna av mer om jag bokade in mindre som jag kunde hålla koll på i huvudet?

För om jag tycker att det är mycket teknologi nu kommer jag inte känna igen min verklighet om 15 år. Det är frågan hur vår del av världen kommer se ut då?

Just nu i skrivande stund är vi i Vemdalen och njuter av snön. Det är sååå märkligt att vara i ett vinterlandskap och bara för två veckor sedan var vi i 35 graders värme och svettades konstant. Ibland kan man ju undra om man är på samma planet.

Tyvärr så innebär skidåkning eventuella skador. Men tack Gode Gud inte så allvarliga. Jag är inte en skidåkare men jag tar mig ner för backen, kanske inte så snyggt men jag kommer ner. Men skidbackarna när en ansträngd miljö för mig. Speciellt när man har barnen runtomkring sig.

En tråkig händelse under veckan var när jag och Nixon skulle åka en knapplift och det går såå fel att vi ramlar och han blir såå ledsen och sen kommer Filip och räddar situationen men när vi ska åka senare jag och han så skriker han bara

”NEJ INTE MAMMA!!!!”

Jag är så tacksam att jag har en man som är lugn och har tagit hand om all utbildning för barnen och även tar hand om dem i backen. Jag får mest vara i fred. Det är jag väldigt tacksam över.

Hoppas att ni alla har haft en riktigt god påsk och ta en funderare med dig själv eller din käraste om du verkligen lever de liv du vill leva och om det är nått i ditt liv som du skulle vilja skruva på eller ändra.

Vad skulle det kunna vara och vad hade det gjort för och med dig?

Hade det fört dig närmare ditt sanna jag?

Hade det gjort dig mindre stressad?

Hade det gett dig mer sinnesro?

Eller vad är det du saknar?

Försök att få tag på det och börja vandra sakta mot det.

För min del var jag vilsen innan vi åkte till Uganda.

Men nu är jag rotad, trygg, jag har sinnesro, och jag älskar livet.

Jeremiah 29 11-14

“For I know the thoughts that I think toward you, says the Lord, thoughts of peace and not evil, to give you a future and a hope.

Then you will call upon Me and go and pray to Me and I will listen to you. And you will seek Me and find Me, when you search for Me with all your heart.

I will be found by you, says the Lord, and I will bring you back from your captivity.

I will gather you from all the nations and from all the places where I have driven you, says the Lord, and I will bring you to the place from which I cause you to be carried away captive. “

Life is a party and eveybody is invited!

Kärlek

Abeba❤