När du reser vill du lära dig något?

”Moving on”

Moving on

Life is what you make out of it they say

You have one life, treat it right!

One chance

One dance

One go

Does it stress you?

Does it give you pressure?

And if it does, why?

Is their something you are missing?

Is their something you haven’t done?

Or is it that you are selfish?

Just in it for the take?

Life is supposed to be

Lived

Loved

Laughed

Life is supposed to teach you everything

Life is supposed to settle you in your own skin

Life is supposed to make you fall in love with yourself

Life is supposed to restore all relationships

The one with the great I AM

The one with yourself

The one with others

Life is never about you

It is about OTHERS

When you understand it

Believe in it

And

Live it

You will know it’s time to move on

To go to the next level

The level of L O V E

-Abeba

@advantage.of.life

Uganda vs Sverige

Nu är vi tillbaka i Herrestad, Småland, Jönköpings Län, Sverige.

Hur ska jag beskriva känslan eller rättare sagt känslorna av att ha kommit hem?

Det är såååå blandat.

Allt ifrån glädje av att vara tillbaka bland familj och vänner men också en otrolig saknad av ett härligt liv i Uganda.

Ett år av intryck.

För att gå baklänges så börjar detta inlägget med en bild av känslan när vi kommer till Köpenhamns flygplats.

Först och främst var det sååå kallt, kylan trängde sig in under skinnet och då var vi bara i slussen mellan flygplanet och på väg in till flygplatsen.

Väl inne i flygplatsen säger Filip att han är hungrig och ställer sig vid ett korvstånd för att köpa en pölse

(vet inte om det stavas så). Kvinnan i disken säger med skarp röst,

”Vad vill du ha?”

Filip svarar lite stressat och förvirrad

”Det var en bild som bläddrade förbi på en meny med två korvar”

Innan han hinner prata klart avbryter hon.

”Det finns inte nån meny längre med två korvar!”

”Men kan jag köpa två korvar?”

”Ja det går bra, det kommer bli 102 kronor”

Filip betalar och ser frågade ut.

Vi står och pratar om att det är så otroligt effektivt och allt går så snabbt. Kontrasterna är helt otroliga. Att komma från ett land där alla går sakta, pratar lugnt, tar sig tid till att svara och stress finns inte.

Till effektivitets-epic-centrum.

När vi har fått vår korv och går ut mot hallen där bagaget kommer på bandet är det bara våra väskor kvar. Det är så komiskt! Tydligen är vi rätt slöa……

Sen är det bara en passkontroll och sen är vi ute och där väntar Filips mamma och syster på oss!

Det var ett såå kärt återseende! Många kramar och ett jubel och svenska flaggor som viftades i luften.

När vi kommer ut på parkeringen vill jag och barnen bara tillbaka till Uganda. Det var så fruktansvärt kallt! Luften kändes som pilar mot huden. Hur kan man leva i denna kylan frågar jag mig själv…..

Vi lastar in alla väskorna så fort vi bara kan i bilarna och sen åker vi mot Malmö och IKEA för att äta lunch.

Att komma in på IKEA efter ett år i Uganda var helt surrealistiskt!

Allt är så organiserat, så rent, så strukturerat, så opersonligt, ingen själ. När vi kommer upp till restaurangen så slås jag av att gästerna är så gamla. Det ska tilläggas att vi är på IKEA en vardag mitt på dagen, det är bara pensionärer som har möjlighet att äta vid den tiden. Men jag har inte sett gamlingar på ett år.

Av 47 miljoner människor i Uganda är 75% under 18 år. Det är världens yngsta befolkning. Där hajar man till när man ser en äldre man med vitt hår.

En annan sak som jag reagerade på är att ut med vägen på väg till IKEA är det så folktomt. Inte en enda människa. I Uganda är det människor överallt. Landets yta är hälften till Sveriges och det är fyra gånger så mycket folk.

Men nu har jag bara sagt negativa saker om Sverige…..vad är på plus sidan?

Det finns så många saker.

Jag skulle ljuga om jag säger att jag inte gillar effektiviteten. Jag är den första som förespråkar det. Mitt motto lite skämtsamt till barnen har varit ”tid är pengar”. Jag har även sagt detta när jag har hämtat barnen på skola och förskola i Sverige och personalen har ifrågasatt mina metoder. Jeff har till och med sagt en gång när jag hämtade honom på förskolan ”mamma du stressar mig såå mycket”.

Efter IKEA lunchen gick vi en vända inne i butiken och handlade lite saker, värmeljus, kronljus och några växter. Nixon undrade vad det var för pilar i golvet och varför dem var där. Det är så intressant att se allt genom barnens ögon och vad det är dem reagerar på.

Tyvärr så känner jag för varje dag som går att vi lever inte här i Sverige. Man är inte levande. Man är på autopilot. Jag har redan kommit in i det. Jag har i princip inte kört bil på ett år. Jag har bara kört till och från skolan. Men här satte jag mig direkt i bilen och körde och autopiloten inom mig slår på direkt. Jag behöver inte tänka. Vilket till en nivå är skönt. Men ska det vara så?

Jag vill känna mig levande.

Jag vill utmanas och känna nått.

Man kan inte jämföra livet i Uganda med livet här ,för där kände jag och hela familjen saker hela tiden och det är intryck i allt. Nya dofter, nya sociala koder, nya sätt att föra sig och så vidare. Det tar också mycket energi men du känner dig mer vid liv.

För att ge en bild av det otroligt stora spannet av människor vi har lärt känna så ska jag ge er ”kylskåpsmetaforen”

Uganda och många länder i världen har extrema kontraster och det är svårt att förhålla sig till dem.

”KYLSKÅPSMETAFOREN”

Vi har vänner som letar efter pengar för att kunna köpa mat för den dagen. Hittar de inte något dagsverk att utföra kommer de lägga sig hungriga.

Vi har vänner som har ett arbete men det är inte så bra betalt, de har mat för dagen men inte mer än så.

Vi har vänner som har ett förhållandevis bra arbete, bra boende och de har till och med råd att ha ett kylskåp men de har inte råd att ha kylskåpet igång.

Vi har vänner som har det i Ugandiska mått mätta gott ställt. De har råd att ha mat i sitt kylskåp och planera sin veckohandling.

Vi har vänner som är bland de rikaste människorna i landet och har råd att ha ett fullt kylskåp och äta ute.

Detta är en förhållandevis enkel bild av hur det kan se ut när det kommer till föda, kylskåp, inkomst, levnadsförhållande.

Hur många i Sverige har inte ett kylskåp?

Det finns människor i Sverige som inte har råd att fylla sitt kylskåp. Skulle det komma fram till skola eller socialtjänst att en familj i Sverige inte har ett kylskåp skulle det bli en anmälan för det anses inte vara ”ett skäligt levnadssätt”. Detta är min systers ord och hon är utbildad socionom. Antar att det stämmer.

Men frågan är, skulle man klara sig i Sverige utan ett kylskåp?

En annan intressant insikt är när vi ska gå igenom passkontrollen i Uganda och kvinnan som ska kontrollera våra pass kollar extra noga på mitt pass och ser förundrad ut.

Hur kan denna kvinnan se ut som hon gör och heta Josefine Gunnarsson??

Men denna gången blir jag inte stoppad.

När jag skulle lämna Sydafrika 2009 för att åka tillbaka till Sverige var det en del frågetecken angående mitt pass. Jag minns det så tydligt. Jag hade varit borta i ett år och längtade verkligen hem. Kom till flygplatsen själv och ville bara åka. Visar upp mitt pass och jag ser att kontrollanten ser förvånad ut. Han ber mig ställa mig på sidan och vänta. Efter några minuter kommer en annan man och han tittar på mitt pass, tittar på mig, tittar på mitt pass. Sen frågar han mig, ”Vad är din slutdestination?” Jag svara artigt ”Sverige” Han ser förundrade ut och undrar hur det kommer sig att jag har ett svenskt pass men att jag är född i Etiopien. Jag säger till honom något irriterat att jag är född i Etiopien men att jag är adopterad till Sverige. Då lättar han upp och ger mig mitt pass. Han förklaring är följande

”Du vet, Skandinavien vill inte ha dit illegala immigranter”

Det va något nytt tänkte jag….har aldrig sett mig själv som en illegal immigrant.

Nu kommer lite positiva tillbaka blickar….

Vi hade förmånen att få ha en fest för barnens kompisar, så tre dagar innan vi ska resa hem hade vi 47 barn på vår innegård.

Två dagar innan vi skulle åka hade personalen där vi bodde en grillfest för oss och vi bjöd in lite andra vänner också.

Sista dagen åkte tog vi år sista boda boda tur genom stan.

I bilen på väg till flygplasten sitter jag, Meya & Jeff och gör fula miner i bilen, eller som Jeff kallar det

”we are giving the phone a side-eye”

På planet tillbaka fylls jag av en sån tacksamhet till allt som vi har fått vara med om. Alla platser som vi har fått besöka och alla människor vi har fått möta. Det är få förunnat att få vara med om det som vi har varit med om och detta äventyret är slut men ett nytt är på väg att börja….

”Traveling is learning”, detta uttryck har jag på en t-shirt som jag har köpt i Uganda och det är så sant om man vill lära sig. Att resa, att utmana sig själv, att exponera sig själv för andra kulturer är så berikande och så viktigt. Vår dröm var att vi skulle bli tajtare som familj och att barnen skulle få se världen och inse att den är såå vacker!

Det har verkligen gått i uppfyllelse!

Jag personligen har alltid haft en dragningskraft till Afrika, jag ÄLSKAR den kontinenten. Detta året har fått mig att inse att mitt hjärta är i Afrika men jag trivs bra i Sverige.

Som avslutning kommer en dikt som jag skrev när vi hade kommit hem.

G.R.A.D.I.T.U.D.E

Gratitude is a decision

Gratitude is the knowledge of knowing how it feels to be without but to grateful to have

Gratitude is treasuring the simple good things

Good friends

Good tastes

Good weather

Good places

Warm feelings

Your favorite song

Your favorite spoon

Your favorite flavor

Your favorite flower

Show gratitude

Be grateful

Be a blessing to someone else

And

The miracles will come

-Abeba

@advantage.of.life

Life is a party and eveybody is invited!

Kärlek

Familjen Gunnarsson❤