”My purpose

is

to write

to create

to execute breathtaking poems

to create shows that are magical

My purpose

is

to show people how you run a company with grace, love and funkiness.

My dream

is

to help people all over the world to rise

To find their true calling and peace.

Help them flourish and thrive.

To make this planet a paradise” 🌱

Abeba

Detta är nog det svåraste blogginlägget jag skriver.

Ord kommer enkelt till mig. Men nu har jag svårt att välja bland alla miljontals ord.

När jag var ung och började tjäna pengar köpte jag CD-skivor. Det var en sån lycka att tjäna mina egna pengar och kunna bestämma själv vad jag kunde köpa för dem. Jag minns att en av mina första CD-skivor jag köpte var den svenska artistduons första album

CUE

Min rutin var att jag stängde in mig på mitt rum och öppnade CD-skivan och började lyssna samtidigt som jag tog fram häftet som låg i med texterna. Jag lyssnade alltid igenom hela albumet och läste varje ord och lyssnade på rytmen och känslan det gav mig innan jag bestämde mig för vilken låt som var min favorit.

Låten som är min favorit på de albumet är ”Burning”. Den låten är fortfarande min favoritlåt och albumet är enligt mig genialiskt.

Denna låten släpptes 1997, då var jag 10 år. Enligt wikipedia låg denna låt på svenska försäljningslistan under 29 veckor 1997–1998, fyra veckor på topplats. Låten låg även på listorna i Finland och Norge.

Varför lyssnar en 10 årig på en så sorgsen låt? Hur kan en 10 åring veta vad kärlek, sorg och allt däremellan vara.

Jag kan inte svara på alla frågor men när jag tittar i backspegeln på mitt liv så har det varit perioder av stor sorg. Känsla av att inte känna att jag passar in. Känsla av att jag saknar nått. Känsla av att jag inte hör hemma nånstans.

Att vara adopterad och växa upp i en liten by utanför Halmstad har verkligen haft sina fördelar men oxå sina nackdelar. Jag minns att jag och Marie ofta lekte med lakan som skulle föreställa hår. Långt svallande hår som alla våra svenska kompisar hade. Vår verklighet var nått annat. Taggigt, torrt, kort , svart, svinto. När vi gick till badhuset ville alla, gamla som unga känna på vårt hår bara för att de var förundrade över hur det kändes.

Det är för att ge ett exempel.

Jag blev aldrig mobbad som barn men jag kände aldrig att jag var vacker eller ansedd som en av de fina tjejerna. Det var inte förrän jag kom till gymnasiet i 3:an jag fick reda på under balen att killarna i klassen hade gjort en lista på de snyggaste tjejerna och då var jag med på listan. Tyvärr var inte min kompis med på den och jag mådde så dåligt för hennes skull.

Att vara i Uganda har förändrat mitt synsätt på mig själv fullständigt.

Jag smälter in.

Jag märks inte.

Jag förställer mig inte. ( Jag kommer på mig själv hur mycket energi jag har lagt på att försöka anpassa mig.)

Jag bara är.

Jag klär mig som jag vill, självklart anpassar jag mig till de sammanhang som kräver det.

Jag är Josefine.

Jag är fri.

För några år sedan fick jag frågan om jag ville predika i vår församling. Jag som aldrig duckar för en utmaning sa ”JA” direkt.

Men ojojoj…..det var det jobbigaste jag har gjort.

Att tänka ut ett ämne, säga något vettigt (ett ord som många smålänningar använder) och koppla det till ett bibelord. Finns det nått svårare. Jag vet faktiskt inte.

Men min predikan hade titeln:

GPS

Definition:

Ett globalt positioneringssystem (GPS) är ett nätverk av satelliter och mottagningsenheter som används för att bestämma platsen för något på jorden. Vissa GPS-mottagare är så exakta att de kan fastställa sin plats inom 1 centimeter

Källa:

GPS (nationalgeographic.org)

Bibelord:

Johannesevangeliet 14:6

Jag är vägen, sanningen och livet.

Detta bibelord har alltid och förbryllar mig fortfarande.

Hur kunde/kan Jesus säga att han är vägen, sanningen och livet.

Allt i singular.

Det är ett mäktigt uttalande.

Men desto mer jag funderar över det, mediterar över det och läser bibeln så blir jag övertygad över att det är så.

Jag tror på en Gud som visar sig i allt, han finns i alla detaljer. Naturen, musik, människor, maträtter, kläder, reklam. Han finns överallt. Jag är övertygad om att han vill visa sig och drar i alla trådar han bara kan för att få vår uppmärksamhet.

När vi var på The Fortress hade jag hand om andakten en morgon och jag frågade tjejerna följande fråga.

Hur många i världen tror ni har en tro?

Inte en tro på Jesus utan en tro, oavsett religion.

Vad tror du?

Rätt svar är 80% av människorna på jorden har en tro på någonting. Det för mig är en tröstande tanke. Då har Gud nått att jobba med. Resten får han jobba lite hårdare för.

Min predikan var en monolog över mina funderingar på var jag var, vart jag är på väg och vart mitt slutmål är.

Som avslutning spelade jag följande låt och texten på skärmarna.

Detta är för övrigt ännu en av favoritlåtarna. (Fick förmånen att se Timbuktu här i Uganda)

Det är en mänsklig drift att känna sig hemma nånstans, att känna att man tillhör flocken. Att man är älskad. Att få bli sedd, få växa och bli den människan man vad född till att bli.

Detta inlägget började med en dikt om vad min dröm, syfte och vision är. Det har avslutat i en enkel slutsats att jag vill bli älskad, förstådd och accepterad för den jag är.

Och för att det ska bli möjligt måste jag älska, förstå och acceptera mig själv och det gör jag till 1000% nu.

Med alla mina fel och brister

Positiva och negativa sidor.

Bra och dåliga sidor.

Jag omfamnar hela mig.

Försöker inte förstora eller förminska mig själv.

Jag är den jag är.

Och jag försöker hela tiden göra bättre för jag vet bättre.

Life is a party and eveybody is invited!

Kärlek

Familjen Gunnarsson❤