Will my heart break……

Idag postade jag en film som jag tog två dagar innan vi åkte.

Den kommer här.

Kommer mitt hjärta att gå sönder när vi åker hem till Sverige?

Kommer barnens hjärta gå sönder?

Kommer Filips hjärta gå sönder?

Dessa tre frågor ställer jag mig hela tiden. Det snurrar i mitt huvud dag som natt. Vi har det så bra här, varför ska vi hem. Sverige är trots allt hemma men det känns väldigt avlägset.

När vi hade varit här i en vecka och allt var nytt så säger Nixon följande när han ser att han har kalsonger med Sveriges flagga.

”Jag har varit i Sverige en gång!”

Barn är så härligt i nuet. Där har jag verkligen nått att lära mig. Att inte planera, organisera, fantisera om allt där långt borta i framtiden. Utan att var här och nu. Vi har faktiskt kommit en bra bit på vägen. Man blir tvungen att vara i nuet när man är i Uganda för annars blir man tokig!

Jag och Filip sa till varandra tidigt att om dagen kommer när vi irriterar oss på allt och alla så kan vi lika gärna åka hem. Vi åkte hit frivilligt. Då har vi inte rätten att tycka en massa och tro att vi vet bäst.

Vi är här för att lära och utforska.

”Traveling is learning”

Så vad har hänt sen sist…..

Ganska mycket om jag ska vara ärlig.

Ska försöka att väva in det i fina ord och bilder.

Här på bilden ser ni ”Baby Jesus” ( Filip går under de namnet överallt, slummen, på marknaden, på klubben, på organisationerna som vi volontär arbetar på. ) Här står vi och köper växter som vi ska plantera. Detta är kl 09:00 på morgonen och det är gassande sol och 25 grader varmt. Det enda jag tänker på är ”Stackars människor som ska jobba i denna värmen hela dagen”

Vi köper på oss massa växter och kör vidare till organisationen för att börja plantera.

Jag är inte alls bra på plantering eller växter ( köper endast snittblommor hemma i Sverige för de behöver inte nån skötsel. Alla andra växter tar Filip hand om nu eftersom jag har dödar allt!)

Nu är vi utanför skolan och där vi ska plantera. Jag kan inte påstå att jag var till så mycket hjälp eftersom jag pajade min rygg när jag tränade Crossfit. Så de senaste veckorna har jag gått till en kiropraktor och fått massage och tänjt ut ryggen som hade låst sig. Nu mår jag bra i ryggen men är lite rädd för tunga lyft.

Här kommer ett kollage av bilder från lite smått och gott! Ni som följer mig på instagram (@i.am.an.african.child) har inte kunnat missa att min syster (@mmmmary) har varit här. Och att hon fick ytterligare två dagar. När vi är på väg till flygplatsen frågar Filip

”När går dit plan?”

Marie svarar ” 00:30″

”Men det är imorgon eller var det imorse?”

”Sluta Filip, sluta Filip, nu gör du mig stressad!”

När Marie har scrollat igenom sin telefon för att hitta sin flygbiljett så inser hon att hon skulle varit hemma i Sverige ungefär den tiden som vi satt i bilen på väg till flygplatsen här i Uganda.

Min reaktion var följande:

GAPSKRATT!!!!

Sen har hon fått höra detta om och om igen……

Till och med dagen efter när hon vaknade bestämde Filip med barnen att vi alla skulle se rädda ut och fråga henne

”Är du fortfarande kvar?”

Förlåt Marie för att vi har skämtat om dig men det var väldigt roligt!

Jag antar att jag förtjänar detta! ❤

När Marie hade lämnat var det tillbaka i rutinerna med skola, kompisar som kom hem efter skolan och sen på fredagen var det dags för mitt första poesiframträdande.

Men inte det sista.

Det var sååå nervöst men sååå roligt och ett väldigt roligt event.

Om ni vill läsa fler dikter så kan ni följa mig på instagram @advantage.of.life

I helgen var vi iväg och campade med tre andra familjer. En an familjerna känner de som driver lodge som heter Bushbaby. Det är ett helt fantastiskt ställe! Det konstiga är att det påminner om Småland såå mycket.

Vi har träffat vänner för livet och barnen är såå glada för deras vänner oxå.

Här är Meya med några av hennes vänner. Hon har fått sååå många fina vänner. Min bön är att de alltid kommer att hålla kontakten även om vi bor i Sverige och de bor utspridda över världen. ❤

Detta är inte världens bästa bild men klockan var 01:22 typ och jag kunde inte sova för jag hade fått en dröm/idé om ett eventuellt framtida projekt.

Så det enda rätta var att gå upp och sätta mig och skriva ner den. När jag inne i ett flow, vet inte om ni vet vad det är. Men det är när man känner sig extra inspirerad, extra motiverad, extra mycket energi helt enkelt extra allt.

Då kan jag få till mig idéer.

Det enda jag kan göra är att skriva ner dem. Det märkliga är att de ofta slår in. Inte allt. Men en del. Förr kunde jag bli stressad av att jag inte sover. Men nu vilar jag i att jag kommer sova sen. Några dåliga nätter kan jag klara av. Men inte för många.

Då börjar tålamodet försvinna, aptiten försvinner och det goda beteendet! Jag förespråkar absolut inte lite sömn men stressa inte över det.

Ett ”flow-mode” stannar inte för evigt när de är över kommer en period av sömn, återhämtning och utförande. Jag var rädd tidigare när jag kom i dessa stim men inte nu.

Nu välkomnar jag dem med öppna armar!

Min älskade faster Siv sa en sak till mig som jag har funderat mycket på. Jag frågade henne om inte hon kände att hon var otillräcklig för sina 6 barn och alla barnbarn. Jag kommer aldrig glömma hennes svar. Hon bara tittade på mig och log så som bara hon kunde och sa med långsam och lugnande röst.

”Mitt hjärta har bara blivit större, desto fler barn vi har fått och desto fler barnbarn vi har blivit välsignade med.”

Hon var min absoluta idol, förebild och stöttepelare! Jag saknar henne sååå mycket. Hon var alltid den jag ringde när jag mådde dåligt, behövde lite extra kärlek och ibland bara få kolla läget med.

En coolare kvinna fick man leta efter, hon blev vän med alla, alla ville vara nära henne, alla öppnade upp för henne och hon dömde inte nån. Hon var så nära Gud och hon blev aldrig arg.

Jag hoppas att jag kan bli 10% lik henne. Då hade jag varit nöjd.

Mitt hjärta kommer inte gå sönder när vi kommer till Sverige.

Det har blivit större detta året.

Jag har skrattat, gråtit, funderat, skrivit, levt, vandrat, pratat, träffat, varit vansinnig, varit tacksam, känt kärlek från alla människor jag har mött.

Och det bästa av allt är att jag har fått göra detta med mina absoluta favorit människor i hela världen!