Rötter,

Jag ska försöka ge mig på detta otroligt svåra ämne. Rötter, har det någon betydelse?!

Mina rötter är från Afrikas horn, Etiopien, Adis Abeba och området Entoto.

”Några av de äldsta kända spåren av mänskliga varelser har påträffats på Afrikas horn.”

-Källa

Etiopien – Äldre historia | Utrikespolitiska institutet (ui.se)

Det har alltid varit en känsligt ämne för mig att prata om mina rötter. Jag tror inte att människor i min omgivning har märkt det men det har alltid gjort ont att inte veta.

Vem kommer jag från?

Hur ser min mamma ut?

Vem var min pappa?

Har jag några syskon?

När jag var ung stängde jag den dörren och låste med flera hänglås och hade inte någon tanke att jag skulle öppna den.

När jag blev mamma fick jag en chock. Bara efter någon minut med Meya i famnen hade vi ett band.

Hon kände mig och jag kände henne.

Det var skrämmande att börja förstå att jag har influenser från andra personer som jag idag inte känner. Personlighetsdrag som är i mitt DNA och beteendemönster som är från en annan tid som jag inte minns.

Under vår andra vecka här i Uganda var jag inbjuden till en middag med några svenskar. Gruppen som jag hade blivit inbjuden till heter ” En drink eller nått!”

Det är svenskar som bor och jobbar här i Uganda. Vi träffades på en restaurang i centrala Kampala. Jag tog en taxi dit och under resan pratade jag med chauffören hela tiden. Han frågade var jag var ifrån och jag berättade att jag var från Etiopien men att jag blev adopterad till Sverige som barn.

Då sa jag till honom på skoj

” Jag tror att min mamma är en drottning och att hon fick mig med en man som hennes föräldrar inte godkände.”

Då sa han att det har inte någon betydelse vem min mamma var utan det viktiga är vem min pappa är. I den afrikanska kulturen är det alltid viktigt att veta vem ens pappa är.

Vi kommer fram till restaurangen där jag skulle av och jag betalar och tackar för resan.

Då säger han precis innan jag hoppade ut.

”Jag tror att din pappa är en kung.”

Jag skrattar högt inombords och ler ännu större.

Här kommer en dikt som jag har skrivit

Roots

My roots

My inheritance

My ancestors

People tell me I should be proud that I have a old history

People tell me I should be grateful that my people never have been colonized

People tell me that my people have roots from an ancient kingdom

I don’t know anything about my roots

I don’t know my people

I didn’t think it mattered

But when I meet them I feel at home

When I share a meal with my sisters and brothers my soul is at peace

When I smell the aroma from the motherland my spirit dances

In my heart as a child I could write my own story

My story was that I am a daughter to a

Queen

A

Rebellious

Love

Warrior

Förra veckan satt jag återigen i en taxi men denna gången på väg till gymmet. Det var tidig morgon och det öste ner som det bara gör här i afrikanska länder. Jag började prata med taxichauffören som berättar att han precis har gått av sitt skift som narkosläkare och jobbar lite extra som Uber chaufför för att spara ihop pengar. Han frågade så klart var jag var ifrån och jag svarade som jag alltid gör. Jag är född i Etiopien men blev adopterad till Sverige som barn.

Han såg så lycklig ut och sa

”Du måste vara så glad och stolt över att vara från Etiopien. Ni har en sån rik historia och ni har inte varit koloniserade.”

Mitt svar…..

”Ööööööhhhhh……ja”

Vad skulle jag säga?!

Jag skämdes

Jag vet så lite om Etiopiens historia och ännu mindre om min egna, därav alla påhittade historier för att försöka dämpa allvaret.

I söndags var vi hemma hos en Etiopisk/Italiensk familj. Mamman är från Etiopien och hennes man är född i Eritrea men är från Italien.

En helt underbar familj.

Dem lagar etiopisk mat varje söndag och etiopiskt kaffe. Allt görs på etiopiskt vis så klart, så allt tar tid.

Men det är nått speciellt att bara vara nära människor från sitt hemland. Även om jag inte kan så mycket om det eller förstår språket så känns det hemma.

Här är en typisk bild från en etiopisk måltid.

Man äter tillsammans.

Man äter med händerna.

Brödet som heter injera är ett surdegsbröd gjort på sädeslaget teff.

Det är inte alla som gillar denna disktrasa liknande pannkaka men jag älskar den.

Här i Kampala finns det gott om människor från Etiopien så vi försöker äta etiopisk mat minst en gång i veckan.

För mig är det fest!

Bland barnen är det bara Meya som gillar det.

Filip gillar det oxå men ibland är det en aning starkt!

Att vara här i Uganda har sparkat in dörren till mina rötter. Jag känner mer och mer att jag måste ta reda på vart jag kommer ifrån och vilka som är mina föräldrar.

Jag är så tacksam att jag har min syster Marie som oxå är från Etiopien och min kusiner på min pappas sida som är från Etiopien.

Tänk att jag trodde att vi åkte till Uganda för att få ett familjeäventyr men för min del blev det en inre resa.

Life is a party and eveybody is invited!

Kärlek

Familjen Gunnarsson❤