Ambivalent…..

Definition

”Att vara kluven mellan känslor eller motsägelsefulla upplevelser om något eller någon.”

Vår tid i Uganda håller på att gå mot sitt slut. Det är fortfarande en period kvar men inte så lång.

Den 18 mars flyger vi hem till Sverige igen.

Det är blandade känslor att åka hem. En del av mig vill stanna, Meya och Jeff vill stanna, Nixon bryr sig inte så mycket han trivs där vi alla är och Filip är oxå kluven.

Vad är det vi saknar?

Jag saknar kvarg, smör och ost.

Meya saknar snö.

Filip saknar charkuterier och skidåkning.

Jeff saknar kusinerna.

Nixon saknar Nala ( vår hund )

Det är klart att vi saknar familj och vänner oxå men det går väldigt bra att prata via whatsApp.

Vad är det som gör att vi trivs så bra?

Det är många anledningar!

Att jag och Filip jobbar tillsammans, vi lämnar barnen varje morgon tillsammans. När vi lämnar Nixon går vi till och med in på förskolan och kramar om honom båda två innan vi åker till jobbet. Vi spenderar mycket tid tillsammans.

Värmen, våra och barnens vänner som är från Uganda, Israel, Serbien, Canada, Indien, Libanon, Rwanda, Tanzania och många fler, att bo i en storstad med ett rikt utbud, att få jobba för människor som har det svårt, att få tid till eftertanke, att få möjligheten att vidga sitt perspektiv. Bli förbannad på att livet är så ofattbart orättvist!

Listan kan göras ännu längre.

Det som jag personligen tycker är jobbigast med att komma hem till Sverige är att jag inte har något jobb.

Det stressar mig.

Jag älskar att jobba och jag vill ha ett utvecklade och stimulerade arbete. Har varit välsignad med det tidigare så jag hoppas att det kommer lösa sig igen.

Men nog om detta.

Nu åter till vad vi gör här.

Vi har som sagt börjat volontärarbeta hos Moureen.

Förra veckan bestod av mycket möten och diskussioner om vad dem behöver och vad de vill att vi ska fokusera på. Moureens man Steven är polis och jobbar flera timmar bort från där de bor. Han är ofta borta flera veckor i stöten. Nu hade vi turen att han var hemma när vi satte igång så vi kunde även sitta och prata med honom oxå.

Filip och han var iväg och köpte in mycket material så att han kunde börja arbeta. Muren runt området ska bättras på, det ska byggas en lekplats, en fotbollsplan och ett tak till veden.

Det har kommit en målare och målat teckningar på skolbyggnaden.

Jag ifrågasatte varför pojken är vit…..det är för mig en gåta? Jag bad målaren snällt att måla han som en afrikansk pojke med lockigt hår. Barnen måste få se barn som ser ut som dem på väggarna.

Vi får väl se imorgon om det är gjort……

Mitt arbete är något annorlunda. Jag sitter och jobbar med deras hemsida till skolan, det är helt otroligt svårt att hitta bilder på afrikanska barn i en skolmiljö. Just nu behöver jag exempelbilder för att sen ta bilder när barnen är tillbaka i skolan.

Skolan öppnar den 5 februari.

Igår var jag med Moureen på en intervju med en lärare. Hon är i behov av att anställa två nya lärare. Hon som kom var en 26-årig kvinna som hade frågat för ett år sedan efter ett jobb eftersom hon och hennes man skulle flytta till det området.

Nu hade dem flyttat och hon ville ha närmare till arbetet. Hon har arbetat på två olika skolor. Hon är utbildad förskolelärare och även upp till klass 3. Hon verkade vara en trevlig, lugn, harmonisk kvinna. Hon försäkrade oss om att hon inte slår barnen i klassrummet utan försöker prata med dem istället när de gör fel. Hon vill gärna ha mycket kontakt med föräldrarna och få veta från dem hur deras barn är.

En sak som jag reagerade på när hon presenterade sig var att hon sa sitt namn och direkt efter vilken stam hon tillhör. När jag frågade henne vad hennes svaghet är så sa hon att hon inte hade hittat den än.

Spännande tänkte jag!

Hon har en 4årig som kommer gå på skolan. En super söt liten tjej.

Månadslön som Moureen kan erbjuda är 300,000 shilling som är ungefär 800 kr. En normal lärarlön börjar på 500,000 shilling men eftersom skolan är i uppbyggnadsfasen kan Moureen inte erbjuda henne mer.

Hon var nöjd med lönen och tacksam för att hon ska få jobba på en skola som kommer att växa. Om hennes man har ett jobb och tjänar ungefär lika mycket kommer de ha en helt ok ekonomi. På vissa statliga skolor tjänar lärarna 150,000 shilling och de har 50-60 elever i varje klass. Jag vet inte riktigt hur många elever som går på skolan för dem håller precis på att registrera sig men den informationen kommer i ett annat inlägg.

Nästa måndag ska alla lärarna komma och börja förbereda lektionerna. Då ska jag intervju dem och lära känna dem lite bättre.

I Söndags var jag och Filip inbjuda av en vän till oss till en introduktion. En traditionell ceremoni här i Uganda. I min värld är det som ett fullskaligt bröllop. Men här är det att bruden och brudgummens familjer ska träffas och brudgummens familj ska komma överens om ett brudpris.

Hur många kor är hon värd?

Söndagen började kl 06:45 med att jag och min vän var på en salong och blev sminkade. Det är första gången i mitt liv som jag gör detta. Det var en upplevelse…..kommer kanske inte göra om det. Kändes som att jag hade sju lager med smink. Filip tyckte att jag såg såååå annorlunda ut. Han kände inte igen mig.

Kl 10:00 var vi klara och åkte och hämtade Filip och Jeff. Jeff skulle leka med en kompis så vi släppte av honom på vägen. Sen åkte vi ner mot Entebbe mot en stad som heter Lubowa. Där mötte vi upp de andra gästerna på brudgummens sida. Vi väntade i två timmar på parkeringen tills att alla hade kommit och vi kunde åka på ett led mot festlokalen.

När klockan var 13:00 åkte vi mot festen. Där fick vi vänta ungefär en timma innan vi fick mat och sen ytterligare en timme innan vi fick komma in i festlokalen. Kl 15:00 började festen och det var en hel drös med människor som kom in och dansade och gav presenter till brudens familj. Kl 17:00 var vi tvungna att åka och hämta Jeff.

Vi lämnade festen innan vi ens hade sett bruden!

Helt otroligt!

Tid är något som de har i överflöd!

Men vi hade roligt och det är spännande att lära sig om andra kulturer. Filip var såå svettig i sin akanzu och kavaj. Jag hade fått låna en traditionell klädsel från min vän, hon är från Rwanda så den var väldig bekväm och luftig. Den ugandiska traditionella klädseln är väldigt varm och alla kvinnor binder påslakan runt höfterna för att få större och bredare rumpor och höfter.

Tack gode Gud att jag slapp det!

Sist men inte minst så försöker jag gå minst en gång i veckan på danskursen som jag började med när vi kom hit. Det är så otroligt roligt! Jag skrattar konstant i 90 minuter för det är jobbigt, svettigt och energin är på 10000%!

Önskar er alla en underbra tisdag!

Life is a party and eveybody is invited!

Kärlek

Familjen Gunnarsson❤