”Kärt barn har många namn.”

När vi kom till The Fortress fick jag namnet Nakimuli. Det betyder blomma på Luganda. Språket från Buganda stammen. Alla kallar mig för Nakimuli eller Naki. När det har kommit besök har jag presenterat mig som Nakimuli. Jag gillar verkligen de namnet.

För några vecka sedan var jag ute med en kompis och jag skulle hälsa på en vän till henne. Jag sträckte fram handen och sa ” My ugandan name is Nakimuli but my Swedish name is Josefine.” Killen som jag hälsa på bara skrattade. Men min vän sa. ”Varför har du fått ett namn från buganda stammen? De är inte så omtyckta.”

Den meningen har snurrat i mitt huvud.

Ojdå!

Vad tänker folk när jag har ett namn som förknippas med buganda stammen. Det är mycket att ta hänsyn till. Väldigt olikt Sverige.

Mitt i allt detta har jag även funderat på att lägga till Nakimuli som ett mellannamn när vi kommer tillbaka till Sverige. Alla i vår familj tyckte att det var en mycket bra idé.

”Du är ju Nakimuli” sa Meya härom dagen.

Men eftersom det inte kändes helt 100% efter att min vän hade sagt som hon gjorde började mina tankar gå till andra stammar.

När gruppresan var här besökte vi slummen med gänget som inte skulle på safari. De andra gänget hade varit där en annan dag. Vi kom dit på bodaboda och stackars Ellen fick en riktigt lång tur över Kampala. Men till slut hittade hon flocken. ( Mitt hjärta var en aning stressat!)

Vi åker från parkeringen på ett shoppingcenter i samlad trupp ner till Katwe och går mot skjulet.

Där möts vi av många ungdomar och ledare. Vi beslutar att vi ska gå en rundvandring genom slummen så att dem får se området. Vi går och jag småpratar med ledarna. Ledarna är unga killar som är väldigt roliga att prata med. Dem har så mycket information. Lite som små lejonungar som bara vill leka och busa.

Mark som är ledare, den seriösa i gruppen väljer att visa oss ett nytt område i slummen. I området bor mestadels människor från Karamoja stammen.

Fakta om Karamoja

Underregionen Karamoja, allmänt känd som Karamoja, är en region i Uganda. Det täcker ett område på 27 528 km och omfattar Kotido-distriktet, Kaabong-distriktet, Karenga-distriktet, Nabilatuk-distriktet Abim-distriktet, Moroto-distriktet, Napak-distriktet, Amudat-distriktet och Nakapiripirit-distriktet. Regionen beräknas ha en befolkning på 1,4 miljoner år 2022 av UBOS.

Människans välfärd, levnadsvillkor och livskvalitet för människorna i Karamoja har minskat avsevärt på grund av olika faktorer som miljöfrågor, osäkerhet, marginalisering, analfabetism, dålig hälsa och dålig infrastruktur.

Här står vi i marknaden för Karamoja. Deras marknad består av rutten frukt, slängda grönsaker från andra marknader och överbliven frukt. Det som ingen vill ha säljer dem på sin marknad. Det går inte med ord att beskriva känslan där. Smutsen, lukten, misären. ( Ni ser ju hur bedrövad jag ser ut 😂)

Detta är det värsta jag har sett.

När vi går igenom området och ser människors levnadsstandarder händer nått med mig.

Jag känner i min kropp.” Jag har varit här innan. Jag känner mig hemma.”

Jag fattar inte nått och försöker behärska mig och går vidare med gruppen.

Jag vänder mig till Mark och säger till honom att jag håller på att gå sönder inombords. Och han säger lugnt. ”Jag vet, ta det bara lugnt och gör inte nån scen här. Vi kan prata om detta en annan gång.”

När vi kommer tillbaka till skjulet där alla pojkar är fortsätter aktiviteterna och vi är märkta för livet.

I mitt huvud kan jag inte glömma Karamoja området och människors misär. Då kommer en tanke i mitt huvud. ”Vad heter blomma på Karamoja?” Jag smsar till Mark och han säger att han inte vet men han ska kolla upp det.

Han återkommer efter nån dag. Blomma på karamojas språk är Lakidde. Jag smakar på ordet och det är fint men det betyder inte nått för mig tyvärr.

Det går ytterliggare nån dag och jag kommer på den brilijanta idén att sms en kvinna som jag har träffat på barnens skola. Hon är från Etiopien och har hälsat på mig på amarinja men jag visste inte vad jag skulle svara så hon bara skrattade och frågade ”Du kan inte prata amarinja?” Jag skrattade nervöst och sa ”Nej det kan jag inte”.

Hennes namn är Nardos och en underbar kvinna. Jag skickar ett sms till henne och frågar hur man säger blomma på amarinja. Det går nån minut och hon ringer upp mig.

”Hello dear, how are you?”

”I am fine, how are you?” ( tänker för mig själv ojdå nu blev det lite för seriöst men okey då)

”I am fine my dear, so you wanted to know how you say flower in amarinja?”

”Yes I would like to know.”

”The word is abeba.”

Mitt hjärta tar ett extra slag och jag börjar fatta……

Hon fortsätter

”Adis abeba means new flower.”

Då börjar jag nästan gråta.

Då frågar jag henne om det finns nån möjlighet att hon kan lära mig amarinja, jag berättar att jag kunde det som barn men har glömt det eftersom jag inte har nån att prata med.

”Of course my dear, do you know what we will do. After new year I will invite you and your family every sunday for injera (etiopisk mat) and we will speak amarinja and you will meet your sisters and brothers.”

Mitt hjärta slog ännu hårdare.

”Wow thank you so much Nardos, you are to kind”

”I am so happy that I have meet you and your kids, the other day I spend time with your son Jeff at the basketball game and he is a very nice boy. I told him that I am from Ethiopia and he said ”My mother is also from Ethiopia that´s why I like you.”

Mitt hjärta slog ännu hårdare.

Sen berättade jag för henne att jag är i processen av att hitta mina biologiska föräldrar och jag undrade om hon skulle kunna hjälpa mig.

Hon svarar utan att ens fundera.

”When you are ready I will be here for you my dear.”

Jag gråter inombords. Men förösker hålla ihop det.

Allt i mig kände bara att jag måste avsluta samtalet. Men jag hade en sista fråga.

”Do you know the place Entoto in Adis Abeba?”

”Yes, I do”

”Can you tell me something about that area?”

Hon tvekar lite men sen säger hon.

”It is a beautiful park because the goverment has put in a lot of money in that area. But before it was a slumarea. The women use to collect branches to survive.”

Nu gick det inte längre att hålla ihop det. Hon måste ha hört att jag grät. Jag försökte bara hålla minen och avsluta samtalet så snabbt jag kunde.

När jag hade lagt på sprutade tårarna. Filip stod och diskade och blev så förvånad och fattade inte nånting. Han följde med mig in i sovrummet och frågade vad hon hade sagt. Jag berättade allt och bara grät ut.

Mina ord

”Det är därför jag trivs i slummen, jag har varit i en liknande miljö som barn. Min kropp känner igen det.”

Filip grät oxå och svarade.

”Det är därför jag oxå trivs i slummen.”

Jag kommer från Entoto i Adis Abeba Etiopien.

När jag kommer tillbaka till Sverige kommer jag lägga till Abeba i mitt namn.

Josefine Mimmi Desirée Abeba Gunnarsson är mitt namn.

Life is a party and eveybody is invited!

Kärlek

Familjen Gunnarsson❤