Detta var en enkel fråga som en man frågade mig precis när vi hade kommit till Uganda.

Frågan fick mig att brista ut i gråt.

Här kommer förloppet.

Vi anlände till Uganda och jag kände direkt ” Jag är hemma.” Jag var så tacksam för att vi ÄNTLIGEN var på plats. Att vi hade kommit fram. NU började vårt äventyr.

Vi hade bokat in nio dagar på ett hotell som jag hade besökt för fem år sedan. Det ligger i det området som vi ville bo i eftersom skolan är där. Men efter nio dagar visste vi inte vart vi skulle ta vägen. Som ni kanske har märkt så är jag och Filip ganska avslappnade med såna saker. Det löser sig alltid.

En dag hade vi varit ute och gått en runda i kvarteret och det regnade så mycket. Himmeln bara öppnade sig. När vi väl var hemma igen var alla våra skor super leriga. Ni som har varit här vet vad jag pratar om. Den röda jorden är riktigt klistrig och klumpar sig snabbt under skorna.

Barnen och vi tog av oss våra skor utanför vårt hotellrum och jag minns inte om mannen som jobbade på hotellet knackade på eller om jag mötte honom när vi stod därute och han hälsade artigt som alla gör. Ursäktar nästan att dem lever och stör en. Sen frågade han ”Can I clean your shoes?” Jag sa direkt ”No it´s ok.” Men han insiterade ”Please let mer clean your shoes.” Då sa jag bara ”Yes” och gick in och stängde dörren.

Han samlade ihop skorna och gick iväg. Han hann nog inte långt förrän jag började storgråta och Filip fattade inte vad som hände. Mellan mina tårar kom några få meningar.

” Han ska inte behöva tvätta mina skor.”

”Det skulle kunna varit jag.”

”Varför är alla så snälla hela tiden?”

”Jag förtjänar inte denna godhet.”

Filip som är världens bästa man står bara stadigt och kramar mig. Han säger inte ett ord. Barnen kommer oxå fram efter en stund och vi står alla och bara kramar varandra i tystnad.

Var ska jag börja……

Detta är såå otroligt fler bottnat.

Under hela mitt liv har jag känt en otrolig skam och skuld över att ”jag kom därifrån” och med det menar jag Etiopien. Afrika har alltid funnits nära. Vi har besökt många afrikanska länder under min uppväxt och jag har aktivt längtat tillbaka.

Det har varit flera gånger under de senaste månaderna när jag har gått sönder inombords av historierna jag hör av tjejer och tänkt. ”Det kunde varit jag.”

Skuld och skam kan vara en enorm drivkraft men det är inte en sann drivkraft. Det kan lätt bli destruktivt och självförakt. Vårt år här har på väldigt djupt plan varit en läkande process för mig. Att inte drivas av att jag kom undan utan istället drivas av att jag har fått en unik möjlighet. Jag har möjligheten att påverka, att passa in i många miljöer, att sprida ljus. Jag är otroligt priviligierad och det är mitt ansvar att göra något vettigt med mitt privilegium.

Jag vill vara en del av att läka Afrika. Det är ett otroligt modigt, djärvt, stort uttalande.

Men helandet börjar med mig själv.

Life is a party and everybody is invited!

Kärlek

Familjen Gunnarsson❤