Äntligen sitter jag framför datorn och ska knåpa ihop ett nytt blogginlägg! Det har varit ett tag. Senaste inlägget var i slutet av september när vi var med Filips familj på Zanzibar. Sedan dess har det hänt mycket. Många har varit och besökt oss och vi har fått fördjupa våra erfarenheter av Uganda.

Titeln på detta inlägget har jag döpt till ”Uganda genom andras ögon” för det är precis det som jag längtade efter när vi fick höra att en efter en från Sverige ville komma till Uganda och utforska vår vardag.

Det har minst sagt varit en intensiv höst. Här nedan kommer höstens schema!

18 Augusti kom Familjen Westberg! ( 5 personer)

16 September kom Familjen Gunnarsson & Holmberg ( 11 personer)

6 Oktober kom Lena och Arne Westberg ( Antes föräldrar 2 personer)

8 Oktober kom Monica & Carolina ( Dem driver gnosjöglobal, en annan hjälporganisation kolla gärna in deras instgram @gnosjoglobal 2 personer)

16 oktober kom Anette & Kjell Andersson ( Evelinas föräldrar)

9 Oktober kom Marie och Ella ( min syster och henens dotter 2 personer)

26 Oktober kom Familjen Axelsson + paret Andersson ( Våra bästa vänner Lydia och Alexander med barn + hennes föräldrar 7 personer)

27 Oktober kom Elin, Frank & Alice ( Evelinas storasyster och två barn)

11 November kom Gruppresan en salig blandning av människor. Gamla kollegor, vänner och bekanta ( 13 personer)

26 November kommer två vänner till Evelinas storebror

Det har kommit och åkt folk med en veckas intervall, så planeringen har varit super! Vi ha varit många vändor på Entebbes flygplats men det har varit värt det varenda gång!

INGA FLER BESÖKARE!!!!!!

Totalt har 44 personer varit här och hälsat på oss. Allt från personer som aldrig varit i Uganda och personer som har varit här flera gånger.

Då har jag inte räknat med vår familj och inte Evelinas familj för vi bor här.

Det är helt otroligt!

Helt overkligt!

Till alla er som har kommit hit! Jag vill tacka er från djupet av mitt hjärta! ❤ Jag kunde inte drömma om att det skulle vara så många som var intresserade av att komma hit. Till er andra!

Nu är möjligheten över!

Jag bara skojar!

Om det är någon eller några som vill komma så är ni sååå välkomna! Vi har riktig bra rutin på att guida resenärer här i Uganda!

Vad har det inneburit att ha gäster. För de flesta som har kommit har det inneburit: schemaläggning, bokningar av safari, samtal med resenärerna med allt från säkerhetstänk, packlista, lathund för visum, introduceringar på de olika arbetena, mycket tankeverksamhet för att alla verkligen ska trivas och få en god upplevelse av landet.

Målet har varit att alla ska bli riktiga ambassadörer för Uganda. Allt från att lyfta upp människorna som bor här, safarin, restaurangutbudet och att det går att njuta av en motorcykeltaxi. Vi har gjort det med glädje och jag skulle göra allt en gång till! Enligt mig så är vi alla fyra som bor är kvalificerade reseguider nu!

Ni ska få en liten genomgång från varje gäng som har varit här.

När familjen Westberg kom var vi faktiskt i en liten dipp. Smekmånaden var över och vi började bli trötta på en del saker. Jag hade personligen en dipp under semestern och ville bara hem. Och då var det faktiskt hem till Sverige. Filip hade sin dipp när vi kom tillbaka från vår roadtrip. Han ville lämna och bollade flera tankar med mig om vad vi skulle kunna göra. Men jag nappade inte på en enda! Usch va hemskt! Men så var det faktiskt. Sen när Evelina och Ante kom, gav det oss lite ny energi. Och det var precis det vi behövde. Filip fick någon att bolla idéer med på The Fortress. Jag och Evelina pratade mycket de områdena som berörde oss. Allt från samtalen med tjejerna, förbättringsmöjligheter och att välja ut några få saker att fokusera på under deras tid här. Våra barn blev som syskon efter bara några dagar och jag var sååå imponerad av Chloé. Hon var så modig och tog för sig. Hennes standardkommentar när hon kom hem från skolan var ” Jag har inte nån aning om vad dem säger men jag gör som alla andra.”

Hur coolt är inte det för en sjuårig att säga i en helt ny kontext. Applåder till Chloé!!!! Hon går på samma skola som Jeff och Meya men i ett annat campus som ligger underför 100 meter från vårt lägenhetskomplex. Så lyxigt!

Vi började införa ”Lillördag”. Det innebär att vi oftast beställer hem mat och sitter på antingen vår balkong eller Evelinas och Antes balkong och tjötar om livet och bara har det gött. Då har vi givetvis lagt alla sex barn så att vi kan njuta. Vi har även fått ett tillskott i vår familj. Han heter Johan och han är praktikant på den svenska ambassaden. Han är 24 år gammal och sjukt utbildad och väldigt go kille. Han har tidigare jobbat i en flytning förläggning i Jordanien. Han har träffat Filip och Ante på innebandyn, han har en stående inbjudan varje onsdag.

Det har varit svårt att ha ett vardagsliv med så mycket gäster men vi har njutit till fullo.

Här nedan kommer ett axplock med bilder.

Besöken har inneburit allt från besök i slummen, healthcamp i slummen, dans på olika plastser i Kampala, svettiga crossfit pass, träningspass nere i gymmet, lite poolhäng, bilfärder på riktigt dåliga vägar, homecoming fest på The Fortress, högläsning i sängen med kusin Ella Bella, safari, Zanzibar häng med Familjen Gunnarsson/Holmberg och bodaboda turer över hela Kampala.

När gruppresan hade anlänt och sista etappen på vår hektiska höst började gå mot sitt slut satt jag en morgon och skrev i min dagbok. Texten blev till en bön. Bönen är till för varje person som har varit här men oxå för er därhemma.

Att deras hjärtan ska blir mjukare

Att deras ögon ska blir snällare

Att deras händer ska blir varmare

Att deras fötter ska blir villigare

Detta är min bön för alla som läser bloggen och för alla som vill påverka. Vi kan alla göra något.

Life is a party and everybody is invited!

Kärlek

Familjen Gunnarsson❤