Tänk att idag är det två månader sedan vi lämnade Herrestad! Det är helt otroligt! När jag tänker tillbaka har det hänt ofantligt mycket. Samtidigt som det känns som att vi har varit här mycket längre och vårt liv i Värnamo är ett minneblott ( skämt och sidor). Det är lite skrämmande hur snabbt man anpassar sig till en ny miljö. Det har givetvis varit många positiva bidragande faktorer. Vi har haft en smidig förflyttning. Inga otrevliga överraskningar ( förutom mina larver). Barnen har fått många fina vänner, vi har träffat mycket folk och vi har umgåtts mycket som familj. ( Inser nu att jag bara skriver relationsrelaterade faktorer, men jag tror att det är avgörande för att man ska kunna landa i ett land och i en ny miljö. Att man får känna sig del av ett sammanhang och vara delaktig.) Jeff sa häromdagen att det bästa med att vara i Uganda är att vi umgås mycket som familj. ❤ Bara att man får tips om vart man ska handla, hur man gör när man fyller på mobilen med pengar, hur man ska agera på gatorna, vilken marknad man ska gå på. Listan kan göras lång. Det är så tryggt att ha ett nätverk omkring sig och vi har på väldigt kort tid fått ett stort nätverk. Genom The Fortress, skola , förskolan och ambassad. Ikväll ska vi ha ett par på middag. Jag lärde känna Sam när jag var här för fem år sedan. Han var med oss när vi åkte på gorilla trekkingen. Han jobbar på en turistbyrå som anordnar safaris runt om i Uganda, Rwanda, Kenya och Tanzania. Att sitta 12 timmar i bil ( enkelväg) gör att man lär känna varandra. 😂Det var vi fyra från Sverige, en kvinna från Spanien och en annan kvinna från ett annat land. I början satt vi alla och småpratade men efter några timmar pratade alla i munnen på varandra och skrattade ännu högre.

Nu i Uganda är det regnsäsong. Det är inte lätta skurar utan det är som om himmeln öppnar sig varje gång. Det kan vara några minuter och det kan vara nån timme. Sen kommer solen och temperaturen stiger snabbt. För några veckor sedan trodde jag att stormen hade kommit in i vår lägenhet. Det var ett sånt åskoväder och regnoväder. Meya var såå rädd men när vi räknade efter att blixten lyste upp vårt rum insåg vi båda att åskan var långt borta. Jag som ÄLSKAR åska men då var det lite väl starka blixtrar, blåst och regn. När vi gick upp på morgonen hade det regnat in i vårt vardagsrum, kök och i Meyas sovrum. Då kom jag och tänka på en av tjejerna som bodde på The Fortress innan. När vi var på hennes återförening berättade hennes pappa att dem kunde ha en meter vatten i deras hus. Vi hade bara nån centimeter. Det är kontraster. Orättvisa. Deras hus var gjort i lera och golvet var jordgolv. Huset var inte större än 15 kvm och där bor numera tre vuxna och fem barn. Då är det med kök, vardagsrum och sovrum. Toalettbesöken gjorde de utomhus. Mamman hade lämnat familjen för att hitta jobb någon annanstans, pappa har en ny fru. Den nya frun vär arbetslös och pappan jobbar som snickare. Tyvärr så hade inte en av barnen möjlighet att gå i skola eftersom familjens ekonomi är väldigt stram. Så vi gav henne pengar till att fortsätta en termin. En termin kostar 100,000 shilling som motsvarar ungefär 300 kr. Det är totalt tre terminer per läsår. Detta är en statlig skola.

I måndags hade jag matlagninskurs för tjejerna igen. Då var det potatissoppa med vitlöksbröd på menyn. Potatis, lök, motötter, tomat och paprika. Vitlöksbrödet var delad diskussion om det var gott eller inte. Hälften tyckte att det var riktigt gott medans den andra hälften gärna gav bort sina. Under matlagningskursen öppnade himmeln sig igen och hela uteköket badade i vatten. Det är problematiskt att laga mat över öppen eld när det kommer ett monsunregn. Det kom till och med hagel och tjejerna var helt utom sig! ”Titta titta SNÖ!!! Sa alla i mun på varandra!! Det var små små isbitar som föll från himmeln. Filip åkte hem i ovädret och jag hade bestämt med tjejerna och personalen att jag skulle sova över. Jag hade med mig en högtalare och popcorn. Att stå i ett utekök, mitt ute i ingenstans, lyssna på alla ljuden som kommer från skogen, stå och titta på popcornen och bara vänta är magiskt. När har man tid att stå och titta på att popcornen ska bli klara. Efter att vi hade ätit kvällsmat ( kommer en bild nedan) åt vi popcorn och lyssnade på Ugandisk musik och pratade om allt möjligt. Från ” om det finns ett bra sätt att klaga på , till varför ministern blev skjuten”. Dem berättade även att en framstående ugandisk person som var stor på sociala medier hade uttryckt sig om mordet och någon timma efter att han hade lagt ut sitt inlägg blev han skjuten vid sin grind. Det är så intressant att människor här upplever att dem har en yttrandefrihet även om sånt händer gång på gång.

Kvällsmaten bestod av tre stora sötpotatisar, en kvarts avokado vilket i Sverige motsvarar en hel avokado och en grön röra. Det smakade ungefär som grönkål men det är det inte. Dem steker den tillsammans med lök, morot och tomat och den kokar man den. Det var faktiskt gott! Det kanske inte ser så aptitligt ut men det var gott. Men jag orkade inte äta allt utan bara en potatis, avokadon och en tredjedel av den gröna röran. Dem tycker att jag är riktigt liten i maten och jag tycker att dem äter som hästar. Sen gjorde en av dem anställda en kopp te till mig. Super gott men sååååå sött! När jag smakade det först så var det så sött att jag nästa behövde äta rent salt bara för att balansera smaken. Hon som gjorde teet tycket att det var lite socker ” bara två matskedar” 😂!

Jag sov såå gott i min säng! Dem hade försökt att skrämma mig att det skulle komma nattdansare och ta mig på natten, men det gjorde det inte.

Filip kom ut på morgonen och när vi kramades som vi normalt sett gör när vi inte har setts så såg jag att några tjejer blev lite generade och skrattade.

Vi hade vår första säljundervisning för alla tjejerna. Första uppgiften var att dem skulle rita en bild, vad som helst. Skriva ett pris och sen skulle dem försöka sälja sin produkt till mig.

Här är ett utkast av några bilder. En hade ritat ett halsband gjort av diamater som var importerat från Japan. En annan ritade en klänning, en annan ritade ett par skräddarsydda byxor och en annan ett par högklackade skor. Frågorna som jag ställde var ” har du en affär som du säljer din produkt i?” ”Vad betalar du i hyra?” ”Hur många halsband måste du sälja per dag?” ”hur når du dina kunder?” ”Varför ska jag handla av dig?” ”Vad kostade det att köpa in din produkt eller göra den?” ”Hur lång tid tog det att göra din produkt?” ”Hur många byxor kan du göra per dag?” ”Hur många produkter behöver du sälja för att få en bra lön?” Tjejerna skrattade och var duktiga på att svara på frågorna. Syftet var att dem skulle få sätta ett pris som de tyckte var rimligt, dem ska få sälja sin produkt och jag ville se vilken nivå dem är på. Det är mycket fokus på att dem ska lära sig att sy och fläta, men jag och Filip tror att det är lika viktigt att dem förstår ekonomin bakom ett pris. Att köpa in en produkt för 5000 shilling och sen sälja den för 7000 shilling kommer inte göra att du får mycket i lön om du sen behöver betala transport till din affär ett marknadsstånd på 3000 shilling. Nästa lektion kommer vi förbereda ett räkneexempel och sen ska dem få göra ett eget. Allt för att ge dem så mycket verktyg som möjligt så att dem har dem bästa förutsättningarna för att få en inkomst och ett gott liv.

Life is a party and everybody is invited!

Kärlek

Familjen Gunnarsson❤