Vad i hela friden menar jag med encyclopedia eller uppslagsverk på svenska?

Jag ska försöka förklara vad jag menar.

Detta är något som jag har funderat på ett tag. Vi har alla erfarenheter, kunskaper, bagage, funderingar, förutfattade meningar om saker. Vår alldeles egna mentala uppslagsverk inom oss. När vi kommer i en ny kontex prövas våra uppslagsverk och vi ifrågasätter kontexten som vi är i. För mitt mentala uppslagsverk måste ju stämma, eller?!?!?! Nu ifrågasätts mitt uppslagsverk dagligen. I samtal, i mina funderingar och mina förutfattade meningar. Ett exempel, jag berättade för en tjej här att en av mina vänners mormor är 102 år gammal. Och hon lever själv. Mitt ” mentala uppslagsverk” tänkte

”Det är ju helt otroligt att man klarar sig själv och är pigg vid en sån hög ålder.”

Men hon som jag berättade det för såg helt förfärad ut,

”Varför lever hon själv? Finns det inte nån som bryr sig om henne eller tar hand om henne?”

Då vände samtalet och blev en diskussion om hur det fungerar i Sverige med äldreomsorg, pension och varför det är så många som bor själva. Inte riktigt min ursprungstanke men intressant.

Ett annat exempel är när jag fick höra bakgrunden till hur en av tjejerna på The Fortress blev gravid. Josephine sa att jag fick avgöra själv om jag ansåg att det var våldtäkt eller inte.

Hur i hela friden ska jag göra det? Jag är inte åklagare eller advokat. Jag var inte där, jag vet inte hur samtalet var mellan parterna eller hur relationen var/är överhuvudtaget? Vad har parterna för bakgrunder, erfarenheter eller förväntningar? Det fanns en relation mellan parterna. Hur lång eller på vilken nivå relationen var/är vet jag inte eller. Jag frågade Josephine om hon trodde att det fanns ett samtycke. För mig var det en adekvat fråga, kanske inte för henne. För av informationen som hon delade så verkade som att det fanns samtycke men inte i orden ”ja” utan mer i händelseförloppet. Det hade hon inte frågat. Då berättade jag för Josephine om samtyckeslagen som nu finns i Sverige. Det finns inte i Uganda. Bara för att det finns en samtyckeslag blir det inte lättare att fälla förövare tyvärr. Eftersom det saknas vittnen, bevis och ord står mot ord. Återigen den individuella mentala uppslagsverket. Jag hoppas att ni förstår vad jag menar. Här blir det återigen att jag går tillbaka till vad som är känt för mig i min vanliga kontext. Vi i Sverige är så bra, vi har en samtyckeslag. Varför har ni inte det här?? Snacka om att det är lätt att låta som en översittare. Det är det sista jag vill.

När jag hade min andra lifeskills undervisning om body image ville jag prata lite snabbt om känslor och sen attityder. Men Josephine bad mig att prata enbart om känslor för det är nått som man inte pratar mycket om här i Uganda. Känslor håller man för sig själv och man gråter inte offentligt. Många har svårt att förstå psykisk ohälsa.

Att sitta i en ring med tjejer mellan 12-35 år när man räknar in tjejerna från samhället och dem anställda får man väga varje ord försiktigt. Förklara vad man menar på ett icke dömande sätt, icke fördomsfullt sätt och vara försiktig med att inte överföra sina egna slutsatser. Vara nyfiken på deras perspektiv och vad dem lägger i ordet ”känslor”. Min förhoppning är att utmana tjejerna i deras tänkande. Att bli ännu tryggare i sina beslut och var deras egna gräns går. Att dem ska använda sig av sitt mentala uppslagsverk men att väga ny information med nyfikenhet och försiktighet och vara kritisk.

Det är lätt att man går på vad gruppen tycker, vad man är lärd att tycka eller vad som är kulturellt accepterat. Men vad händer om man blir mer sann mot sig själv och säger ärligt att detta är min gräns eller min ståndpunkt, får vi en förändring då? Det kan innebära att man förlorar en del men vinner desto mer i långa loppet. Ingen mår väl av att tumma på sitt välmående för att göra andra nöjda.

Mitt sista exempel är personligt.

Som jag skrev igår har Meya det tufft i skolan. Inte orimligt tufft men tuffare än i Sverige. Hon går i klass 5 här och hon gick i klass 3 i Sverige. Det fanns inte plats i klass 4 och rektorn tyckte att hon skulle gå i klass 5 eftersom det är många tjejer i den klassen som är väldigt omhändertagande. Så ni kan ju tänka er att det tufft från flera olika perspektiv. När vi kom till Sverige var jag 7 år gick jag en klass över. Det var tufft ibland men oftast gick det bra. Tyvärr hade jag alltid en känsla av att jag inte kunde eller skulle klara av skolan. Jag hade inte svårt för skolan men hade inte nått självförtroende. Det ska tilläggas att stödet hemifrån var inte det bästa. Jag utvecklade en fobi för studier och skola. Jag har klarat skolan, men att studera på högskola var aldrig ett alternativ.

Mitt mentala uppslagsverk av erfarenheter sa hela tiden till mig ” du kommer aldrig klara av studier på högskola.” Med lite hjälp från en psykolog och viljan att tänka i nya tankemönster har jag faktiskt påbörjat en kurs på högskolan. Inte färdig men börjat. Bara att ta steget var stort. Kan låta löjligt men så är verkligheten.

Tillbaka till Meya.

Att sitta och göra läxor med henne, försöka peppa henne är en utmaning för mitt mentala uppslagsverk. Mina erfarenheter och min mentala motorväg vill bara använda sig av samma gamla dåliga stöd som jag fick som barn. Men jag har bestämt mig för att inte gå dit. Utan nu är jag på en ny stig som är outforskad. Alla outforskade vägar tar energi. Jag väljer aktivt att vara kreativ. Meya hade två veckor i rad läxa att träna att stava ord som innehöll OUGH. När vi tränade på orden gjorde vi en ramsa. Ett exempel ordet thoughtful (omtänksam) har en ramsa O= orm, U= utter, G=gris, H=häst.

Vi hade så roligt och det gick så mycket lättare att lära sig stavningen. Sen har vi haft ”löpläsning”. Det kan hända att energin försvinner och då läser vi en sida och sen tar jag tiden och hon springer ner till innergården och springer upp och jag stoppar tiden. Sen finns det lite mer energi till att läsa. Igår satt vi och tränade på olika ord kopplat till tid till exempel lately, immediately, later, tomorrow, yesterday. Då sa jag till Meya att hon skulle dela upp orden i mindre ord för att komma ihåg stavningen. Ordet immediately blev imme-dia-tely. Första gången hon skrev alla 10 ord hade hon alla rätt! 😍 Hon var såå lycklig! Den lyckan spilldes över till i morse när hon vaknade. Hon var vanliga glada Meya som vaknade med ett leende på läpparna och taggad på att gå till skolan! Tänk vad viktigt det är att förändra sitt mentala uppslagsverk och ifrågasätta.

” Är detta verkligen rätt att bete sig så här?”

”Kommer jag få ett gott resultat?”

”Vill jag föra detta vidare?”

”Kan jag stå för detta?”

Det ska tilläggas att jag eller Filip inte alltid är så pedagogiska, ibland blir man tokig och det är oxå okey. Vi är bara människor men min önskan och längtan är att jag ska ge mina barn ett sug för studier, kunskap och att våga tänka kritisk och komma på nya innovativa lösningar.

Hoppas att mitt flummiga inlägg har gett er nått. Var kritiska, utmana dina tankar men var framförallt nyfiken på världen!

Life is a party and everybody is invited!

Kärlek

Familjen Gunnarsson❤